I ett fullfjädrat materialistiskt samhälle som vårt är det mesta fullt möjligt och har man tillräckligt med pengar så låter det sig göras, det där som man vill ha, äga och gotta sig åt. Och högst upp på den önskelistan står förstås för många av oss de prylar och ting, kläder och genomgångna framgångssteg, som i en allt ytligare värld kan skapa nya attraktiva attribut eller förstärka de som vi redan har.
Allt för att synas bättre, få beröm och uppskattning för sånt som har en ganska begränsad och kortvarig hållbarhet och som väldigt ofta har förbluffande lite att göra med vår egentliga, autentiska identitet, utan är direktkopplat till det vi GÖR och det vi HAR. Och hänger ihop med hur vi ligger till i den ständigt pågående tävlingen där ute i myllret bland alla de andra, som också tävlar om en prestigefull plats i den stenhårda marknaden av social överlevnad. Där råder ett tufft spel där att lyckas och bli bäst, göra mest, och helst vara snyggast, och att stärka sitt “varumärke” är allt och lite till och själva målet.
Det här kostar… i flera bemärkelser, och SKA man ligga bra till, komma långt och behålla sin plats i toppskiktet och inte blekna bort i konkurrensen, så går det åt en del kosing och mycket energi för att kunna uppdatera sig och sticka ut. Men det här kan som bekant skapa en rent djävulsk press som få människor i det längre loppet orkar med. Och eftersom livet och tillvarons förutsättningar av olika skäl kan förändras för oss alla, så KAN t. ex en försämrad ekonomi, ålder eller sjukdom innebära att den här jakten på uppskattning och social status måste stanna av.
Det är DÅ och ganska förutsägbart, som det kan hända att man får problem med att hitta sitt SANNA ID där bakom det härskande yttre, ständigt utbytbara skiktet av det man PRESTERAR, ÄGER och HAR! Och det här kan ibland bli en ganska jobbig och smärtsam identitetskris och en lång väg tillbaka till de igenvuxna landskap i själens boning där den RENA vetskapen om VEM man egentligen är, finns att hämta.
Det är naturligtvis ingen ” dödssynd” att gilla snygga kläder, ha en fin inredning eller att sträva efter karriär och faktiskt må bra och nå sina drömmar. Men jag vill påstå att det innebär en viss säkerhet att ta sig tid att njuta lite mer varaktigt av det man uppnått även om det kan betraktas som ytligt och lätt utbytbart. Genom att man då som jag ser det, inte lika lätt förlorar betydelsen av vem man är UTAN det.
För yta och snabba, väl synliga framgångar gynnar det fartfyllda samhället. Och man ska ALDRIG låta VAD MAN GÖR och HAR, eller det man INTE gör eller har, identifiera en som människa, utan alltid stå i god kontakt med den man egentligen är BAKOM all vår yta!
