Det här inlägget från 2019, Inte så långt före coronautbrottet, måste jag nu med facit i hand… bara köra en repris på, för jag tror att det kan ha varit ett varsel, en sån föraning som jag får ibland!

Jag undrar om det är fler särskilt känsliga personer än jag själv, som de senaste dagarna känt av vad jag upplever som särskilt jobbiga, för mig främmande energier och så starka känslor. Känslor som jag inte kan beskriva närmare… annat än som en stark oro och en diffus gnagande “sorg för världen”… 

Förstår om det kan uppfattas som lite väl högtidligt uttryckt, men det är precis… så jag känner djupt i mig sen ett par dagar före fullmånen nyligen, och det här håller i sig..! Ända sen jag var liten har jag tagit in olika stämningar och oftast ganska väl kunnat känna vad som är själva källan, och om det hör till familjen eller mig själv och min innersta sfär, för där ifrån har jag haft en del material att träna på…

Men den här gången är känslan liksom “större”, starkare, mer påtaglig och känns som mer allmängiltigt, upplever jag. Har till och med haft svårt att koncentrera mig på sånt som annars är roligt och intressant, och det som stör känns faktiskt som en uppgivenhet över “världens tillstånd” . Och en oro för nåt som jag inte kan närma mig eller sätta fingret på.

Har vaknat med samma känsla på natten och på morgonen när jag ska stiga upp. Och jag har verkligen fått anstränga mig för att hitta glädjen och lugnet och jag har fått jaga koncentrationen när jag har behövt den. Och vad jag kan minnas, har jag inte förut upplevt den här särskilda uppgivenhetskänslan och den oro som liksom sträcker sig utåt… och gör ont. 

Jag vet ju att det finns många som är empater som kan känna in såna här energier och att flera kan göra det samtidigt. Så därför ställer jag den här frågan. Kanske fler upplever det här nu…? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 kommentarer

  1. Ja! Precis så känner jag och har känt sen lite innan fullmånen. Tungt. Sorg.
    Alltid kärlek <3

  2. Ja verkligen, jag klarar inte riktigt av mig i vissa fall, bra dåligt upp o ner om varannat🤔 1000 saker huller om buller, får inte riktigt fäste på någor,
    Jag tycker det är värre än vanligt😪🌻♥️🦋

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *