Allt fler försvarar med liv och kniv sin självbild hur den än ser ut i sitt eget betraktande öga,tar direkt till stora släggan och skickar i väg en väl vässad projektion. För det man inte vill se hos sig själv det ser man gärna hos nån annan.
Och inte minst i mediavärlden och i den stora mäktiga pelarsalen som blivit som en kyrka med en egen allt mer härskande, styrande religion, haglar projektionerna som spön i backen. Bakom ligger tror jag, väldigt mycket rädslor. Och så många av oss är allt i från ängsliga till skiträdda, att inte kunna hålla måttet i den allmänna uppfattningen om vad som definierar en stark och livskraftig beundransvärd människa, en sån som man tror att alla andra också vill bli och vara.
Och eftersom “svaghet” under nu snart ett antal decennier länkats till det ” mest förbjudna, ” så är det ganska förutsägbart att en del människor med en egentligen, helt omotiverad stukad självkänsla och försvagad självaktning med en tuff fasad, när de får kritik för sina svagheter då går upp till försvar och tillskriver, projicerar samma sak på nån annan.
Den här företeelsen har absolut ökat, parallellt med att “perfektions – och – orka – allt” idealet blivit norm. Och det är mycket beteendepsykologi bakom det här tror jag. Och där är för mig RÄDSLAN och vad vi är beredda att göra för att slippa den, särskilt intressant att fundera kring.
Och jag tror att vi oftare än vi själva är fullt medvetna om faktiskt väljer att LIERA oss med det som vi är rädda för. Och är vi ängsliga för att bli “avslöjade” i det vi själva upplever som svaghet, så kan det nog hända att vi går “all in” och förenar oss med det överdrivna styrkeideal som vi är slavar under och egentligen tycker illa om.
Den här armén av alla dem som fortsätter lura sig själva att tro att “angrepp” är bästa försvar” den snarare upp – än – nedrustar… Och jag tror att en hel del av de här soldaterna i förnekelsens – och – projektionens tjänst skulle behöva ta lite “tjänstledigt” från det här och istället jobba med att lägga krutet på att öka sin självkännedom och kanske restauera sitt inre självförtroende med lite starkare och mer genomtänkta val av byggstenar.
Och genom det slippa slita fram sin social – mentala AK- 4 och avfyra ett kulregn till försvar så fort det blåser lite hotfullt på de krackeleringar på självbilden som är högst mänskligt att ha, och som alls inte går under rubriken ” svagheter”.
För vi ska ALDRIG nånsin…. BEHÖVA försvara det att vi alla är människor med människans egenskaper…!
