All min respekt för vars och ens absoluta rätt till vilken tro- eller icke tro som helst, så länge den utgår från en god och välvillig kraft! Men jag skulle önska att fler människor som kallar sig för “skeptiker”, ett ord som förresten är ganska frekvent använt och som blivit lite av ett ganska luddigt populäruttryck, oftare skulle bemöda sig med att mer nyanserat förklara och utveckla sin icke-tro och sitt ställningstagande i fler sansade, ömsesidigt respektfulla samtal med oss som inte är andliga, metafysiska skeptiker. Jag skulle själv gärna medverka i ett sånt samtal för jag tror verkligen på öppna “vuxna” prestigelösa samtal utan fastlåsta förhandsinställningar, som så dumt “portar” och blockerar oss i varandras ingångar till fruktbärande kommunikation och ömsesidig förståelse.
Och jag har märkt att där respekten saknas människor emellan, och särskilt när det kommer till trosfrågor, så finns det en tydlig tendens till att argumenten lägger sig på den nivån att det närmar sig pubertal pajkastning och grova förenklingar av andras uppfattningar, och att man gärna vill moralisera och på felaktig grund vinna billiga poäng. Och vissa skeptikers motargument blir tyvärr, ibland väldigt onyanserade och kategoriska, och utan det fina givande och tagande som för mig utmärker en bra diskussion.
Och jag skulle till exempel, vilja säga till de skeptiker och andra, som är kritiska till att den som har en uttalad andlig livssyn och ägnar sig åt mediala övningar “ändå” inte släpper det materiella, det “ytliga” i tillvaron:
Mot den bakgrunden att vi faktiskt, så länge vi lever på jorden, fortfarande är materiella varelser i kombination med den andliga , universella tillhörighet som vi bär med oss under alla liv, så kan det inte vara fel att vi fortsätter att glädja oss och njuta av sakerna och tingen omkring oss, eller att vi ibland tillåter oss att vara både ytliga och lite fåfänga. För det gör oss inte per automatik till sämre människor eller mindre andligt medvetna!
För det handlar om medvetenhet och balans! Och om att, fast vi till exempel gillar att shoppa, inte låter våra saker tar över äganderätten över oss, börjar styra oss till att bli slavar under habegäret. Och så länge vi också kan glädja oss åt det som är gratis och som inte är materiellt värdeladdat och fortsätter vara osjälviska, hjälpsamma, generösa och givmilda, och inte överlåter åt egot att styra våra val och mönster, så behöver vi förstås inte ta avstånd från det materiella delen i våra liv.
len!
Så man behöver inte bli asket eller avsäga sig glädjen över sakerna och tingen för att man har en andlig livssyn, för allt handlar om medvetenhet och balans, anser jag…!
