Vi har alla genomlevda åldrar, alla uppdateringar i oss och originalupplagan är unik och oförstörbar

Att jobba med gamla människor har en guldgruvas värde genom att man kan lära sig mer om livet och människor  varje dag.

Och jag är verkligt tacksam att mina yrkesverksamma år gav mig så många ovärderliga, fina och minnesvärda möten som faktiskt gav mig en del insikter och kunskaper och inte minst om mig själv.

Att vi i ålderdomen och under den sista fasen av livet har samlat på oss en rejäl livserfarenhet på vägen och att våra resväskor har väldigt olika innehåll och tyngd det är både naturligt och imponerande, och det får man tydligt se i äldrevården.

Och vad jag bland annat lärde mig av mina patienter, och särskilt tydligt av de som var dementa i olika stadier, var att vi behåller alla våra genomlevda åldrar i oss. Och det stärker min redan fasta tro på reinkarnationen och att vi inte bara lever en gång. För människan är som jag ser det långt, mycket långt, ifrån en slit- och släng- varelse och i själen samlas, som jag tror, alla de uppdateringar av oss  som skapats genom ett helt liv.

Den som nån gång sett ljuset och glädjen i blicken på en människa som i minnet återknyter till gamla kära minnen från barndomen eller från perioder där man haft en stark positiv, trygg och välfungerande identitet i ett yrke, eller i en speciell relation, kan nog också okeja den här teorin. För i såna stunder finns inte längre tiden som passerat utan fram kommer en tydlig “här- och- nu – känsla” och  massor av “må- bra- emotioner “. Och det i minnet och i sinnena återupplevda aktualiseras så starkt och med sån kraft att det för den personen lika gärna kunde varit nåt som hände dagen innan, eller rent av samma dag eller stund…. Och det här är så underbart att få se och vara vittne till!

Årsringarna på i en kluven trädstam är en vacker och tydlig bild av det här: Runt, cirklar spåret av varje sommar varje vinter och all den tid där emellan som ett gammalt ståtligt träd levt och vuxit olika mycket under olika ljusförhållanden och förutsättningar. Jag älskar den bilden, den berör mig djupt varje gång när jag ser det här i skogen.

rsringar i stammen pŒ ett nedsŒgat trŠd.

Själv har jag lätt att känna mina gamla årsringar i mig och upplagan av den 15 -åriga lite rastlösa Ann är oftast bara en en riktigt bra 60 -talslåt bort… för känslominnet och musikminnet jobbar som ett oslagbart par och sitter i kroppen och fortsätter att göra det hela livet ut. Och vem kan inte med hjälp av dofter, ljud eller i en särskild miljö återkalla sina föräldrars röster eller till och med nästan förnimma deras energier och närvaro. just med hjälp av  minnet av det genomlevda som finns där i oss alla.

Det här är rika tillgångar för oss tycker jag, för det ger en bra förståelse för andra människor i olika åldrar och det ger i alla fall mig, en vördnad för livet och tidens gång och sätter fingret på tacksamhet och det reser frågetecken kring vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg… och jag gillar att vara i de landskapen och fundera och klura lite.

Varje människa skapar sin bok, skriver sitt manus och komponerar sitt eget sound track till filmen om sitt liv. Men vi är förvisso inte den enda aktören för vi har god manushjälp av de vi möter, stöter på och “nöter” på under själva resan. Så är det och så är det tänkt att vara tänker jag…

Så på det sättet blir vi  nog genom våra liv,  inte bara en, utan fler böcker i ett bibliotek större än vi kan föreställa oss, och bidrar med vårt genomlevda i alla färger och nyanser, precis som alla andra också gör.

Jag är vän med den här tanken för den är för mig fullt logisk och fattbar. Och jag tycker det är så rörande vackert att tänka på att originalupplagan, själva ursprungsmaterialet av vars och ens själ, med största sannolikhet är helig och alldeles oförstörbar…