De allra flesta av oss har i barndomen byggt på roliga kojor som aldrig blev riktigt färdiga. Kvarglömd finns nog än i dag en och annan av de där byggena som en gång föregicks av en livlig och färgrik bild i huvudet, en förväntan på hur bra och roligt det skulle bli. Men små ivriga lite fumliga barnahänder tröttnar ibland rätt så fort och nya roliga påhitt lockar och vill bli verklighet.
Jag tänker att det emellanåt är med våra livsdrömmar, bilderna i huvudet och våra förväntningar, som med våra ofärdiga kojor i barndomsskogen: de blir med tiden oförverkligade och lite sorgligt övergivna. Men lika roligt som det var att vara barn och kojbyggare, lika roligt kan det vara att drömma, bygga bilder i huvudet och känna förväntningar på händelser i vuxenlivet.
Inte så sällan landar man i ett scenario som inte alls liknar det man önskat eller drömt om, men i det oväntade, i det oönskade, kan en livssituation, jobb eller relation, ibland bli en fantastisk början på något nytt! För i utmaningen bor ibland oanade möjligheter.
Det är drömmarna och förväntningarna som håller vår nyfikenhet vid liv, och som får oss att fortsätta se mot vår framtid och skapa nya livsmål. Och det här KAN för en del uppgivna och livströtta människor ibland faktiskt bli rent livsuppehållande…! Därför är det viktigt att fortsätta hålla hårt i önskningar och INTE tappa hoppet!
Vi är alla BÅDE drömmare och byggare i våra liv, och ibland får vi en del hjälp utifrån, och ibland utan att vi faktiskt märker det själva. Somligt blir verkligt och färdigt, medan annat stannar vid att vara bara en dröm. Sådant är livet, och så är det sannolikt tänkt att det ska vara.
Vi bär alla omkring på våra misslyckanden och på våra ouppfyllda drömmar, och vi tränar varje dag, olika mycket på att försöka lyckas bättre nästa gång. Och fram till varje “nästa gång” är en ny och spännande väg att gå, kanske inte heller den utan möda…
Men som Karin Boye säger i en av sina bästa dikter ( I Rörelse) :
“Visst finns det mål och mening med vår färd men det är vägen som är mödan värd.”
