Det är en tillgång att vara skör – stark, att ha nära till de båda polerna, och att vara högkänslig och få en större och klarare bild av livet är inget annat än en gåva!

Som ett känsligt instrument som snabbt kan bli ostämt och tillfälligt ur funktion om intrycken blir för många – för starka  och känslomässigt djupgående… Ett instrument i mig, som när lugn, ro och balans är på plats i och runt omkring mig, väldigt ofta är mycket välfungerande och intuitivt vägledande, som en riktigt bra emotionell kompass som riktar mig och visar vägen, ger mig insikter och klarhet och kunskaper. Just så upplever jag grundstenen i min högkänsliga personlighetstyp, och den grunden är verkligen JAG och jag tycker om den – håller av den, den är mig kär… 

Det hände då och då när jag var barn och i tonåren att jag fick höra av vuxna att jag var ” för känslig” “för blödig” eller hade “för mycket inlevelse och fantasi”.

Hur kan man ha “för mycket” av sånt som bara  FINNS där i mig och som är så mycket JAG… minns jag att jag ibland tänkte då. Det här bidrog tyvärr till en känsla av att vara annorlunda och till ett visst inre utanförskap som jag i dag har lämnat bakom mig för länge sen.

Men jag hade önskat att jag tidigare i mitt liv hade fått veta att jag med största sannolikhet tillhör en av de 15 -20% av världens befolkning som har det medfödda karaktärsdraget “Högkänslighet”. Jag hade då bättre förstått varför jag alltid blivit så trött efter många sociala kontakter, helt slut efter en skoldag eller en arbetsdag med många olika intryck. Varför jag ibland varit deprimerad och inte orkat med att vara ute bland andra.
Och nu förstår jag varför jag aldrig har kunnat låta bli att “läsa av” hur andra mår, om de är ledsna, arga eller deprimerade eller inte talar sanning. Och varför jag så ofta velat hjälpa och ibland engagerat mig FÖR mycket och trott att jag måste ta ansvar för andras välmående, och glömt bort mitt eget. 

Ända sen jag var barn har jag  inte riktigt kunnat värja mig för känslor och  starka medkänslor, inte kunnat avvisa dem, varken hos mig själv eller hos andra om det blir för mycket. Och jag oroade mig tidigt för hur jag med det här, som jag då trodde bara var en negativ överfunktion, och inte en den tillgång som det faktiskt är, skulle kunna klara av livet egentligen… Men det har ju lyckligtvis gått hyfsat bra hittills, trots allt och känsligheten har med tiden faktiskt visat sig vara lite av en specialbegåvning, en kreativ tillgång. En användbar egenskap som jag kan använda för att till och med… hjälpa och vägleda andra. 

För mycket ljus och ljud gör mig trött och jag har alltid haft ett stort sömnbehov och behöver många timmars nattsömn. Och jag behöver drömma mycket och ladda ur hjärnan, och det är precis det jag alltid gjort, drömt mycket och livligt, med starka energier och en del budskap faktiskt. 

Allt som är kreativt och som utmanar mina tankar är lugnande och roligt för mig. Jag tycker om djur och människor och möten, men kroknar lätt i samtal typ “väder och vind” eller när det blir för formellt “torrt”, förutsägbart eller känslofattigt. Ganska lätt kan jag bli ledsen och nedslagen över sorgligheter och orättvisor, men kan fort glädjas över det som är gott och bra i världen. Jag har ett oavvisligt behov av att vara mitt sanna jag och vara uppriktig med mina tankar och känslor, och inte minst mot mig själv. Och jag känner ofta av när andra inte är det.

Jag kan se det här också hos mina barn, men för både dem och mig själv är högkänsligheten också en tillgång och en hjälp i skrivandet, studier, jobbsammanhang och i möten med människor och djur. Många bär på en” Highly Sensitivity” men vet inte var det är, och blir ofta lite slarvigt kallade “överkänsliga”. Dr. Elaine Aron i USA, som själv har karaktärsdraget, har skrivit en bok om det här, den tipsar jag den som kan känna igen sig i min beskrivning att läsa. Och igen, tänker jag på hur viktigt det är att skaffa sig kunskaper om saker och ting, och hur det kan förändra livet och tillvaron…!