Vi VILL beundra varandra och vi VILL själva bli beundrade! Och vi gör våra val och bortval och det gör vi av den enkla anledningen att det ligger djupt i vår mänskliga natur.
Flera nedärvda primitiva mänskliga beteenden använder vi i princip hela livet eller så länge som vi är aktiva i mellanmänskliga sammanhang. Vi gör det förmodligen för att vi helt enkelt KAN och KAN VÄLJA Och det här har absolut, som så många andra primitiva beteenden, med överlevnad att göra.
Skillnaden är den att den rena existentiella överlevnaden i vår “civiliserade” utvecklade tid numera inte så ofta handlar om att kunna få mat på bordet och överleva dagen, som i vår historia. Utan att det i den rådande digitaliserade dynamiska världen handlar om den SOCIALA överlevnaden, och om att kunna behålla sin status och fortsätta synas och höras.
För det är numera ingen överdrift att påstå att “syns du inte så finns du inte längre och då kan det vara kört.” Och det har på ett nästan science fiktion – aktigt sätt blivit som om vi kan ” dö och återuppstå igen beroende på hur” heta” och produktiva vi är och hur vi kan sticka ut för att poppa upp igen och väcka intresse. Som en slags reinkarnation i den hypersociala medievärlden.
Vi gör våra val och vi väljer inte oreflekterat vilka vi vill beundra. Det här är en tidig medvetenhet som förstås börjar i de allra första möten när vi börjar spela våra roller i det sociala samspelet med andra barn. För redan i sandlådan vänder vi våra blickar och våra små nyfikna ansikten i beundran mot den kamrat som kan göra den där fina sandkakan som inte spricker och som man själv misslyckats med så många gånger. Eller den som springer fortast i klassen och den som är bäst på plan i fotbollen.
Men också BEUNDRAN har en baksida som ibland styr oss psykologiskt både som barn och vuxna och gör oss mindre snälla och inte särskilt finkänsliga.
Och jag minns det där välkända hur skolkamrater med tidiga, typiska ledartalanger och hög social status i gruppen, ibland helt kallt, kunde välja bort och dumpa andra i spel och lekar av den uppenbara anledningen att de faktiskt själva olika mycket, hade samma svagheter och gjorde liknande förutsägbara tillkortakommanden som de själva. De ville bara inte se eller erkänna det för det väckte rädslor och en del självförakt som de valde att projicera på andra som påminde dem om det här.
Men hur aktiva vi än är i våra val och bortval så är vår räddning ändå den att vi alltid kan välja att vara på det godas sida och inte sluta känna efter hur det kan vara att själv bli den som blir bortvald…
