Om man är öppen för det som för många stannat vid en teori, det att existensen består av fler dimensioner än den vi kan se och uppfatta med våra sinnen, och utifrån de tolkningar som vi gör med god hjälp av vår ibland ganska överskattade cerebrala förmåga, så kan livet bjuda på verkliga överraskningar …
Många har liksom jag, erfarit att den andliga, mediala utvecklingen kan ta stora steg framåt när man drabbas av de ofrånkomliga sorger och problem som livet ger oss. Och det är ett så intressant och tydligt fenomen att det här läggs ner i oss som i öppna fåror av nyplöjd jord som behöver ny näring, då när vi redan är öppna och sårbara, som mest mottagliga och står den andliga kanalen närmast. För hur många har inte då, när livet mörknar i kanterna och sorgen ligger tung över dagen, ställt sig frågor om vad som egentligen är meningen med våra liv och i förtvivlan kastat ut ett ” varför alla dessa människors lidanden…?”
När mina barns pappa, och min f.d man, ett antal år efter vår såriga skilsmässa plötsligt hittades död av vår dotter uppe i Stockholm där han då bodde, började underliga saker hända hemma hos oss. Och själv drogs jag allt mer av en stark längtan att fortsätta på den väg mot andlig medvetenhet som jag redan som tonåring hade börjat, av då för mig, helt naturliga skäl.
Jag har alltid haft svårt att släcka ner mina tankar och min inre oro och därför misslyckas jag ofta i mina försök till att meditera. Men vid den här tiden blev det plötsligt lättare att bara släppa taget och vara i mina andetag. Och jag blev både glad och tacksam, och ganska förvånad när jag på min direkta fråga om namnen på mina andliga vägledare och guider så tydligt fick svaret att de heter “Lindsay” och Norma”. Och det tolkade jag som att de hade koppling till ett engelskspråkigt land och kanske till en del av mitt historiskt förflutna där….
Jag har, som jag berättat förut, alltid haft mycket och livliga nattliga drömmar och inte utan dramatiska inslag. Och där har jag nog länge kompenserat min oförmåga till att kunna meditera i vaket tillstånd, för jag har fått så mycket tydlig andliga vägledning och direkta som jag kunnat dra direkta slutsatser av. Ibland har jag blivit lite omskakad andra gånger har det varit en insikt och en ren lättnad.
Under de senaste tio åren har jag plågats av hemska mardrömmar där min barndoms trauman spelats upp på nytt. Där har jag fått se en repris och känna en högkoncentrerad form av de svåra känslor som jag då, en gång för så nu så länge sedan kände när det hände. Jag förstod att andevärlden ansåg att det nu var dags, när jag nu var tryggare i livet, att börja bearbeta de oläkta såren för att kunna få en varaktig läkning och jag hade bett om det… Och hjälpen kom, och det gjorde djävulskt ont och drömmarna blev allt svårare att uthärda och med beundransvärd precision arbetade andevärlden, via drömmens verktyg, med mitt undermedvetnas slutna rum där så mycket hade samlats under många år…
Så kom då för ett år sedan den tidiga gryningstimma då min bearbetning i en drömscen nådde sin kulmen och sitt yttersta syfte och där jag med framgång gömde mig för min våldsamma sjuka pappa med skräck i bröstet.
Och inne i mitt huvud säger plötsligt flera gånger en röst som varken var en mans eller kvinnas:
” Free in the boone, free in the boone…!
Och när jag vaknade förstod jag att jag nu var fri från den delen av mitt förflutna och det var en märklig känsla av lättnad och jag blev mycket berörd.
Jag slogs av att budskapet och tilltalet igen var på engelska, precis som det varit flera gånger förut….
,
