Det finns hinder i livet som vi själva sätter upp och av missriktad självbevarelsedrift bygger vi inte sällan förnekelse – murar, murar så höga så att vi ska slippa se bakåt på det genomlevda, på det som inte alltid är BEARBETAT. Sånt som fortfarande gör ont och skaver och som ger känslan av smuts och vanmakt, och ofta är det BARNETS såriga, oläkta vanmakt och rädslor som ligger där djupast, men ändå så nära.
s
Det här hårda, ogjorda jobbet tror jag att få människor kan göra själva, just för att det kan vara SÅ svårt att ensam komma ÖVER den BARRIÄR – det hinder som står i vägen för en bra, djuplodande och nödvändig bearbetning. Där man först framme vid målet kan kasta bort allt det man äntligen ser klart och oförvanskat, som kanske gammal förvirrande lojalitet och psykologiska rationaliseringar, och förstår sammanhangen av. Det blir då betydelselöst och utan värde, och transformeras till sunkiga restprodukter – gammalt mentalt skräp, som har sin rätta plats i medvetandets stora soptunna och först DÅ och DÄR – och INTE innan, ska locket på!
Och när du äntligen är mogen och har greppat motivationen och väl fattat grejen med det hela, då är det idealläge vill jag påstå! OCH har du då dessutom förmånen att ha tillgång till en, eller kanske till och med ett par, riktigt mogna och som jag brukar säga, “helhetskloka” människor som du känner fullt förtroende för och som verkligen vill vara med på det här tåget och är beredda att göra den här tuffa resan med dig, då är det riktigt bra!
Då brukar ofta både STORA och OMVÄLANDE saker hända – och då ska du inte bli rädd, vända eller hoppa av…!
Men man behöver ha en bra och pålitlig hand att hålla i och någon som går före när man äntligen, utan ögonbindel gör sin”jungfruresa” genom obearbetade marker av livets erfarenheter. Och det är en STOR hjälp och en läkedom med bra förebilder, såna som själva gjort en sån här stormig bakåtblickande själsresa förut. Människor som vågar nämna saker vid dess rätta namn, som vet att det INTE är farligt eller omöjligt, att byta perspektiv och omfamna insikter och nya riktningar i livet.
Och jag vill säga till er som läser det här, och ber er tipsa andra, att det ÄR aldrig försent att börja bearbeta förträngda minnen och känslor! Och den “jungfruresan” i ditt inre kan verkligen göra skillnad och förändra ditt liv, men var inte rädd för att be om hjälp och skaffa dig ett riktigt klokt och bra ressällskap!
