Ju större kärlek och ju starkare band mellan människor och till älskade djur, desto mer infekterade och smärtsamma blir avståndstaganden och separationer och när någon går bort i från oss

Kärleken ÄR tveklöst den största av krafter och egentligen ojämförbar med någon annan kraft! Och den människa som av en anledning inte kan känna anknytning till en människa eller ett djur och inte får uppleva kärlekens ljuvliga famntag under sitt liv, går så sorgligt miste om det som jag tror ÄR livets egentliga mening.

Men kärleken är också det ovärderliga mynt som med sina båda sidor, är, så att säga, sin egen förutsättning. För sorgen och saknaden är det oavvisliga pris som vi alltid får betala när relationer tar slut och när människor dör – går bort ifrån oss och försvinner ur våra liv. Och lika stark, omskakande  och icke förhandlingsbar som själva kärleken, är också sorgen och smärtan när den tar slut och upphör att finnas hos oss.

Men fast kärlekssorg och separationers smärtor skakar om oss ibland och rycker undan marken under våra fötter… så utsätter vi oss ändå för kärleken gång på gång. Och vi saknar den, längtar efter den och fortsätter att söka och griper ibland desperat efter den, för att den tar oss varje gång på nytt ut på magiska resor och får oss i förälskelsens eufori att må bra i varje cell i våra kroppar på ett sätt som nog inget annat tillstånd kan åstadkomma!

Men allt har ett slut och en upplösning, vilket tyvärr också inbegriper kärleken… Och vi är också många som då smärtsamt har erfarit den sanningen att:

Ju större kärlek och starkare band mellan människor, desto smärtsammare, infekterade och komplicerade blir separationer, dödsfall och definitiva farväl, och ju större och långvarigare kan ett avståndstagande förstås då bli.

MEN kärleken övervinner allt och vi läks och helas av den  – och genom den, och  det gör vi förmodligen också genom det styrkeprov som varje genomgången, bearbetad hjärtesorg innebär och desto mer värdefull och dyrbar blir den för oss…!