Visst, jag skulle kunna blomma ut i positivitet och bara måla upp en färggrann bild med de fördelar som det också innebär att ha en Högkänslig personlighet. Men i dag tar jag mig friheten att uppehålla mig lite vid de jobbiga sidor, och den lite mer nyanserade svart – vita, något dystrare bilden av saken och hur det ibland kan vara, i alla fall för mig.
Det kan ibland räcka med att min man nämner nåt om den hund han hade i sin barndom och berättar nåt litet minne från den tiden. Då hamnar jag lätt i starka känslor av sorg och förlust – i det fallet nån annans förlust, över en älskad hund som inte längre finns och då blir jag ledsen för det och ser liksom bilder från den tiden. Eller det att jag ser ett gammalt fint, lite gulnat foto från en annan människas historia, hör musik som jag har känslomässigt starka associationer till, eller att jag läser om nåt sorgligt eller ser en person behandla ett djur eller människa illa, så går mina sinnesreceptorer upp på högsta läge…
Och den bästa avlastningen är då för mig att direkt agera utifrån mitt civilkuragage, lugnt och sansat, men bestämt – på plats, för jag klarar inte av att se sånt och bara gapa och svälja.
Tillsammans med min otyglade fantasi – och – inlevelseförmåga känner jag, vare sig jag vill det eller ej, in en massa känslor och starkast upplever jag vemod, sorg och själslig smärta. Och det innebär att det ibland förstås blir för mycket…. Det är förutsägbart och givet. Och då vill jag bara gråta eller sova, eller genomföra en mildare form av mänsklig revolution hihi… för då faller världens till synes oförbätterliga elände över mig och gamla sorger och eländen som människor eller djur som jag ibland aldrig känt eller ens träffat, hamnar då ibland oönskat hos mig och mina högkänsliga, vidöppna sinnen.
Det här är definitivt baksidan av att vara inkännande och öppen, alltså när det blir för mycket i INKORGEN för intryck, känslor och tankar. Och då är det vila, och avlastning genom den UTKORG som det är för mig att jobba kreativt och med mitt skrivande, för det funkar som en nödvändig städning av den där sinnesavdelningen som ofta är lite för stor och rymlig hos oss HSP – are.
Men som sagt det finns dagar när jag verkligen önskar mig en tillfällig avstängningsknapp för min högkänslighet och att jag kunde, så där lite snabbt, skicka in en ansökan om en eller annan semesterdag från den haha…
Men att ha en sån här personlighetstyp har också fördelar och är tillgångar inom många områden, men det har jag redan skrivit om flera gånger i min blogg, och säkert kommer jag återkomma till det för det är viktigt lyfta fram och understryka.
