Till att börja med vill jag lyfta fram nåt verkligt positivt från min dag hittills och det är ett sånt fint möte med två jättetrevliga människor som det på riktigt lyste…vänlighet omkring i dag i en av våra fina affärer här där vi bor! Jag blir så oerhört glad över sånt och det får mig att känna ett sånt hopp för mänskligheten!
Och jag tänker att just den goda genuina verksamheten den borde mycket mer konkurrera och ta över en del minst sagt irriterande saker som finns bland oss och som inte är på riktigt! För vad… trött jag är på de galopperande så kallade “nyheter”, det “fake -makeri” av alla de magra fjädrar som i press och media kontinuerligt blir till stora, feta hönor av egentligen – ingenting!
Jag kroknar så gott som dagligen i någon mån av alla tomma, skramlande skal av fullkomligt substanslös dramatik, ofta slarvigt uppbyggd av en lös, mycket lös… och näst intill obefintlig tråd, utifrån en KANSKE sagd förvanskad replik, en tvetydig blick eller ett mindre oavsiktligt felsteg, gjort av någon helt vanlig dödlig felbar människa i ett obetydligt sammanhang.
Och jag är milt sagt, less på alla “chocker”, “kriser” och “livsfarliga” eventuella livsval, som kastas i ansiktet på oss när vi sitter där ganska ofrivilligt med näsan i tidningsrubrikernas FETSTIL. För den är minsann strategiskt välplacerade och man kommer knappt undan om man har normal syn och läsförståelse. Och jag tänker att kanske ibland ett stänk av gammal primitiv överlevnadsinstinkt i oss fördummar oss så att vi automatiskt dras till en del larmrubriker.
Jag önskar mig förstås för denna världen inga katastrofer, inga världs – eller – riksolyckor, naturligtvis inte. Men om det skulle, Gud bevare oss, inträffa, vilket det ju tyvärr gör då och då och nu ganska ofta, så är det tycker jag, DET och inget skruvat allvarsscenario av inbillat nationellt intresse, som ska ha sin plats på våra löpsedlar!
Jag känner mig faktiskt ofta påflugen och dumförklarad som en många andra, potentiella läsare som förväntas gå på – och gå – vidare i en sån där högdramatisk, ofta ganska illa formulerad “lock – och pock – löpsedel”.
Och jag tänker att så länge det finns läsare och nyhetskonsumenter som faller för det här, köper och läser okritiskt och uppfattar det som sant och riktigt, och låter det gå vidare så riskerar den vettiga, kritiskt granskande journalistiken att fortsätta vissna ner, för att inom en snar framtid nog tyvärr avsomna och dö. Och det är en ingen munter utveckling tycker jag.
Det vore bra synd tycker jag, för en redig och pålitlig mediasfär har sen länge en viktig plats i ett öppet demokratiskt samhälle och den har STOR betydelse för hur vi skapar våra bilder av världen och människor och faktiskt också av oss själva. De bilderna börjar nu visa sig lite skadade här och där och det tror jag faktiskt påverkar oss mer än vi tror.
För är det något vi behöver värna om i ett bra samhälle så är det SANNINGEN för den står i direkt förbindelse med HEDERN, TROVÄRDIGHETEN och SAMVETET. Och i samhället är just institutioner och allmänna funktioner sen länge våra förebilder, lika med trygghet och till och med ett hopp för människor!
Nu är det onekligen på glid med det och i vårt speedade samhällsklimat blir vi nu ganska förutsägbart allt mer avtrubbade och lättmatade med det som är nytt, hetast och senast uppdaterat. Och bland är det faktiskt FÖR hett för att vara sant… men inte sällan gapar vi och sväljer ändå, känner inte osannolikheten som bränner i halsen och riskerar med det en del “brännskador!
Jag vill… ju inte vara en av dem som utgör den här till synes lättköpta marknaden där så många magra mediafjädrar ofta blir till stora feta, men tomma höns! Och jag med att säga NEJ TACK till alla skal -dramatiska löpsedlar som nästan alltid visar sig lika irriterande substanslösa!
Men likt förbaskat så blir det ibland som kortslutning där uppe i knoppen och nyfikenheten tar över och man är så urbota dum att man läser och tror att man “den här gången” ska bli positivt överraskad. Men det här är faktiskt lite av en förolämpning mot oss när vi förväntas svälja betet och då liksom dumförklarar oss själva! Trösten är att det OCKSÅ finns så mycket bra och läsvärt, seriöst och intressant att dyka ner i på sociala medier och i de bästa av tidningar, det vill jag verkligen också säga!
