“Hallå där fru Danell, VAKNA vet ja… är det nån hemma i “knoppkontoret”? Mitt namn är Förnuftet och jag råkar ha nåt att säga om några gardiner som du köpt nyligen, din virrepanna”…. !

Skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.

Jag har alltid varit intresserad av inredning och färg och form och när det gäller det har jag ett bra självförtroende, vet hur jag vill ha det och inreder efter eget huvud. Och jag har inget behov av att kolla upp och rätta mig efter hur trender och modevindar för tillfället blåser. Men det får andra gärna göra för det ska stå var och en fritt att göra som den vill också med den saken och den valfriheten den värnar jag om!

Och på fotot av mig här, då jag var i blomman av min levnad och 45 år gammal, var jag ett riktigt inredningsfreak och jag älskade också att ställa till bjudningar och duka fint och lite okonventionellt. En lust som har avtagit med stigande ålder det kan jag säga och möjligen kan jag ha gjort mitt i det sammanhanget och får kanske se fram emot nya insatser i nästa liv.

Men hur som helst… så var det så att jag för ett tag sen såg jag ett par gardiner på nätet som hade “precis” det mönster och den färgkombo som jag ville se i vårt vardagsrum…! Förutom det fantastiska mönstret som var lagom och som taget direkt från en fräsch natur, så var det också bra kvalitet, det kunde jag direkt se. Och med så många plusvärden kunde jag redan innan, “lägg – i – varukorgen – klicket, riktigt se hur VANSINNIGT snyggt dom skulle hänga där i fönstret på Solbergavägen 9, och att dom i kraft av sin “bäst -het” och med sin estetiska självsäkerhet skulle, just ta fram det bästa i hela rummet och liksom “göra” hela atmosfären…!

Jag gjorde “klicket” och fick per omgående veta att dom “finns i lager” och eftersom det där vardagsrummet har två fönster och EN  gardin visade sig ha ett fett pris så blev förutsägbart priset för TVÅ ännu fetare…! Men detta uppenbara faktum avskräckte alls inte mig, där jag satt så upphetsat köp -rödkindad… Jag såg helt enkelt inte den realiteten i det läget – i den stund som ibland verkligen kan vara impulsernas och känslornas julafton, och då när “det “rätta” fyndet flyttar in och förnuftet flyttar ut” – i skallen alltså, direkt- på stört och som efter en given regel, haha….!

Visst, jag kunde känna att det här dumköpet gnagde lite i fru Danells samvete under dagen, men det gnaget styrde jag då i min knopp direkt vidare till avdelningen för “Beställning av önskvärda förträngningar.” En avdelning som för övrigt lyder direkt under enheten för  “Förträngning –  Rationalisering – och tillfällig hjälp för Överlevnad.” Och jag fortsatte glatt och som med en 5- årings entusiasm över en riktigt maffig glass, att drömma och planera om den här gardinuppsättningen, som vore det århundradets absolut enda och mest spektakulära. Och jag berättade med glöd i blicken för dottern och visade bilder, och jag SÅG – jag gjorde verkligen det… att hon lite studsade till över priset, men jag hoppade över det, också…

Vilken eventuell läsare som helst kan nu säkert, och vid det här laget undra över vad det här egentligen HANDLAR om för gardiner, som jag beskriver det här. Och om de möjligen har inslag av äkta guld eller är färgade med saffran… så svindyra som jag utmålar dom. Men nej då, så är det inte alls faktiskt, även om dom inte, så att säga var med på rean. Det är ju som bekant så att allt är relativt och hänger ihop med så mycket annat, för så ligger det till. Och i det här fallet, när man även som synsvag skulle kunna se och förvänta sig att ett impulsstyrt tok -inköp i tuffa ekonomiska för pensionärer kan bli den droppe som får grytan av fakturor att koka över. Och det läget föreställer jag mig att ingen vill hamna i och absolut inte jag, som den trygghetsnarkoman jag är.

Men dom tankebanorna praktiserade inte jag då, om jag överhuvudtaget tänkte alls, då när jag så scoutkäckt och glatt klickade hem mina för hemmet revolutionerande drömgardiner. Och om jag nu ska skylla på nåt, så skulle det i så fall kunna vara värmen och lite sömnbrist. Men det transparenta “luret” går bort direkt. För den enda boven i dramat var ett tillfälligt, icke fungerande omdöme och i det här fallet “råkade” innehavaren av det vara jag…!

Och så blev det natt efter den dan, och fru Danell, den där lilla, numera lite rundnätta, ystra och ibland reaktivt “köpgalna” kvinnan, uppsökte då som vanligt sängen och intog horisontalläge. Och eftersom hjärnan är, som jag sagt nån gång förut, en ovanligt sinnrik enhet och värd all beundran, så släcker den nattetid tillfälligt, tror jag, så snällt ner känslolivet i oss och ger då plats och överlämnar värdskapet åt Förnuft Och Förstånd och ser till att Intuitionen aktiveras. Vilket antagligen handlar om att vi är relativt sårbara och utsatta under sömnen och då rent praktiskt, har mindre nytta av rena känslor och impulser, men desto mer behöver vi för alla eventualiteter då, som jag ser det, ett mer lättåtkomligt ostört FÖRSTÅND som kan jobba för vårt bästa.

Den här funktionen når, som jag erfarit, sin absoluta kulmen och funkar som bäst i gryningen, och det är också DÅ som enheten för Morgonångest minsann brukar dela ut sina kännbar örfilar. Och SÄG mig den som inte nån gång har fått presenten av en sån…!

Och det var precis vad jag fick den här natten i gryningen när den där välbekanta ordentlighets – rösten knackade  på min sommarvarma, nattsvettiga panna och följande scen utspelade sig då :

“HALLÅ där… Fru Danell! Är du inte vaken så se till att bli det nu, för jag har nåt att säga dig din tokfia, och jag kan redan nu avslöja att det handlar om ett par… förresten TVÅ par gardiner. Ja, jag hade ALDRIG  valt dom, tycker inte dom var snygga, men det är annan sak.

MEN nu är det så att jag är här för för att ge dig en rejäl dos morgonångest så att din köpånger kan göra SITT jobb och får dig att FÖRSTÅ och att du, så fort du vaknar, kommer ur sängen, din latmask!” Och då tar fram den där kartongen som du fick i går och fint viker ihop ditt “fynd” och per omgående skickar det tillbaka det där det hör hemma! Och det är i nuläget, din optimist INTE hos dig, för DET har du just nu INTE råd med! Och det VET du egentligen, det VET jag att du gör, för du gör dig dummare än vad du faktiskt är”.

“Jag VET, det var så himla dumt…” replikerar jag inne i min yrvakna skalle och nu betydligt nattsvettigare i pannan än förut. Det var så dumt och onödigt för det finn ju billigare gardiner, eller hur…?”Frågar jag så naivt och tycks hoppas på respons.

“Skitsamma det är inte viktigt, nu är det action och full verkstad som gäller så pallra dig upp i tid, för en gångs skull… och bort till affären och skicka TILLBAKA tidernas “viktigaste” och dummaste gardininköp!” Beordrar Samvetet skoningslöst och mycket strängt..!

“ABSOLUT, visst ska jag det…” säger jag  då med skräck i min nyväckta blick.

“Bra där… du sköter dig! När du bara får tänka efter, jag vet det sen gammalt att du HAR förståndet, men ibland drunknar det nästan i ditt  hav av känslor vännen” säger Herr samvete, nu lite mildare och nästan snällt.

“Tack för det ” säger jag och regredierar  igen till 5 -åringen i mig där jag nu sitter på sängkanten så full av skam, och nästan beredd att niga och göra bot, hahah…

“Ja hej med dig då, mission accomplished…! Ha det så bra du kan vännen, och gör nu inte OM såna här galenskaper, för det har varken jag eller du tid med så här i Rea -tider och högsäsong! För du VET inte, du har inte en susning om… hur många som gör såna här dumheter hela tiden, och vilken arsenal örfilar av morgonångest som jag varje dag måste rycka ut med, och som ska delas ut och skapa köpånger och  mycket annan ånger, och som ska aktivera samvetet, jag jobbar bra mycket över heltid – flertid, ska du veta!”

Det här får man tacka för så här i backspegeln, när man får hjälp med att hämta hem sitt sunda förnuft igen! Och precis i detta nu ska jag trippa iväg med gardinpaket och skicka tillbaka det och tjäna in de pengar som jag annars kulle storslösat… och helt i onödan!

Och jag har förresten hittat ett par gamla fina linnegardiner i mina skåp i en jättefin färg som jag kan dela och sy om till vårt nya vardagsrum och då gör jag ju faktiskt också en god gärning för återbruket hihi…!