“Dagens” ett inlägg om den som jag tycker, potentiellt undergörande kraften i människan inneboende godhet. Den är den egenskap som alltid har fascinerat mig.
Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Apropå utbildning och bildning, så tänker jag ibland på det här kloka citatet som min snälla mormor ofta använde och hade ärvt av sin far Ruben, och som han i sin tur hade fått direkt i från sin mor barnmorskan Emma :
“HJÄRTATS BILDNING ÄR DEN FINASTE KUNSKAP EN MÄNNISKA KAN HA.”
De här orden har alltså sitt ursprung i en människa som levde på 1800-talets mitt och först verkade som Jordemor och formellt outbildad barnmorska, men väl upplärd förlöste många mödrar utifrån bred erfarenhet. Det här var på 1800 – talets mitt och den tid när fortfarande en del kunskaper rent medicinskt och hygieniskt saknades. Svält och nöd inverkade och tragiskt många mödrar och barn dog vid förlossningen .
Och det här berörde Emma som ville göra skillnad och förbättra och förändra med mer medicinsk kunskap. Och hon tog då, för den tidens kvinnor ett stort steg från det vanliga och bestämde sig för att söka in till barnmorskeläroanstalten i Göteborg. Ett par år senare var hon färdig och åkte hem till familjen i Ålem igen och fortsatte vara traktens hängivna, duktiga barnmorska som i sitt arbete på olika sätt också hjälpte många familjer i nöd och fattigdom, i över 30 år.
Jag kan beundra människor som skaffat sig en gedigen utbildning på akademiens bana, eller på annat sätt, och som använder sin förkovran väl och delar med sig av den. Och inte låter den bara “gå dom åt huvet” och bli till ett maktanspråk. Jag ogillar när lärda män och kvinnor blir elitistiska och ser ner på av vissa kallat “obildat folk” och gärna ansluter sig till “klubben för inbördes beundran fint folk emellan”. För den gamla subkulturen den lever faktiskt kvar, men lyckligtvis i mindre omfattning och med mindre nedlåtande syn på vissa andra människor.
Och jag vill påstå att jag nog haft mina finaste, mest intressanta och berörande möten med människor ur livets skuggsida och jag kände mig av nån anledning dragen till såna redan när jag var barn. Människor som av olika komplexa anledningar med rötter i barndomen, olyckligt, hamnat i marginalen av vårt samhälle och som kraschat sin självbild och tappat sitt människovärde, och då ingen ljusning ser och då ger upp.
Och jag har flera fina minnen från när jag varit i Stockholm och passerat plattan, och hälsat på några som gav mig känslan av att behöva några vänliga ord, lite ögonkontakt och nåt att äta, och med en uppenbar längtat efter att bli sedd och respekterad. I flera av dessa utsatta människors ögon har jag sett en genuin mänsklig värme och mött så mycket ren snällhet. Och inte sällan har en uppenbar och sannolikt erfarenhetsbaserad visdom talat ur deras munnar…!
Och det trots, rotlöshet och smuts, missbruk, hunger och många sår i själen, och jag tror, just DÄRFÖR…! . Och jag har berörts av att flera av dom, så rörande liksom bär det lilla sårade, kärlekssökande barnet de en gång var, i sina händer framför sig. För naturligtvis vill de bli sedda som de aldrig blev sedda då, en gång…när själva grunden i deras liv byggdes.
De här olycksbarnen har så många av dom, har jag märkt, just det som ryms inom hjärtats bildning! En extraordinär, ofta hårt och kännbart förvärvad överkurs i livskunskap, som många av oss andra aldrig ens kvalificerar oss för eller blir “antagna” till…!
Och jag vill påstå att vi i det stora hela, borde mindre se till varandras utsidor och väsentligt mer till den insida där vår genomlevda meritlista och vårt CV – Curriculum Vitae, finns. Då och då se över vår människosyn och vara mer rädda om och på riktigt SE de här av livet hårt prövade läromästarna!
Visa färre
