Det är som vi numera oftare identifierar – och stärker oss och förminskar oss med det vi gör eller inte gör, värjer oss för tomrummen och underskattar det sköna att dagdrömma och bara tokglo rakt ut i det blå

͏

Ett inlägg producerat och publicerat av mig densamma, Ann Danell.

Jag är väl medveten om att jag nu så att säga, kanske “kastar sten i glashus” när jag påstår att gruppen av skärmfria “offentliga drömmare och grunnare” som man förr kunde se lite varstans bara så där lite skönt kontemplativt” tokglo” rakt ut i det blå, den har mig själv inkluderad… blivit betydligt mindre, snudd på obefintlig vill jag påstå.
Och jag bidrar själv till den förändringen. Men allt har nog, vare sig det betraktas som “tokigt,” vilket ofta är lika med ovanligt och avvikande, eller det som anses okej, har nog av en mening sin tid.

Och numera är det nog mer mysko och som man säger i Norrland – “eljest” att INTE fylla ut varje liten förekommande stund av tomrum i tidsschemat med ett nosdyk ner i telefonen till och med när man är ut och cyklar, vilket jag kan tycka är rent tekniskt beundransvärt utan att dyka på huvet i backen. Som sagt… jag är själv inget dygdemönster när det gäller det här och nog precis lika mobiltelefonberonde som riksgenomsnittet av folket.

Men jag tror att den mänskliga hjärnan, som vi ju alla lyckligtvis har begåvats med ett exemplar av, utifrån sin biologi och naturkraft, gillar och faktiskt BEHÖVER jobba en hel del självständigt och fritt som vilken annan hög- kreativ skapelse som helst.

Och det gäller förstås också den påverkan av datorer och andra mer eller mindre” slavdrivande” vanor som kräver en mer ytlig uppmärksamhet av oss. För hjärnan trivs antagligen bäst med att kunna behålla sin närmast suveräna kapacitet och för att kunna utvecklas tillsammans med oss. Vilket ju förstås är ett betydande plusvärde för oss människor som då blir förmånstagare till det.

Så jag för min del, tänker på allvar försöka ägna mer åt den “drömma – och grubbla – och bara stå och glo -tro” som jag redan bekänner, än att slaviskt stirra i mobilen stup i kvarten, som det vore lag på det hihi…! Men det här är då ingen moralisk pekpinne och ingen allmän uppmaning det vill jag för säkerhet understryka! Bara en liten vädring av en reflektion för egen del, för jag tror banne mig att det kan minska en del av de  stresstoppar och pulshöjningar, som vi inte längre yrkesverksamma seniorer också kan få emellanåt.