Ett inlägg om det allmänmänskliga som är våra rädslor och deras olika valörer och avsikter, och hur de kan bygga bo i oss och forma våra liv. Och hur, som jag ser det, en djupare medvetenhet om det här kan bli en effektiv affirmation som faktiskt kan köra ut rädslespökena ur våra inre rum.
Skrivet och publicerat av mig,
Ann Danell.
Gomorron kära vänner !
Jag kan inte låta bli att dela några tankar som gjorde mig sällskap vid morgongröten i dag och som lyfter det där med våra RÄDSLOR och deras inverkan på oss.
Rädslor har verkligen många ansikten, en hel del beståndsdelar och finns förstås av en anledning i människan, för vi är väl och genomtänkt skapade och verkligen inte byggda i hast eller slarv, det är så uppenbart.
Och de har verkligen en stark överlevnadskraft och är ibland förvånansvärt lättväckta fast de i ett retroperspektiv ibland har bleknat till bara ett avlägset minne. Men har man varit riktigt rädd på djupet ofta i sitt liv, så är förstås vägen fram till den känslan väl uppkörd och särskilt lätt att som en gammal vana styra in på igen. Men det GÅR… att med en kraftfull medvetenhet, och som en affirmation, stänga av såna framfarter i sig själv och den trösten vill jag verkligen dela med mig av!
Det är heller inte svårt att förstå att ängslan och oro kan utvecklas till reaktioner som i affekt brinner av per automatik i en människa som har levt med faror och känslomässiga påfrestningar länge. För då kan många förutsägbara, negativa erfarenheter ha konsumerat all tillit och trygghet och då är det för den individen, fullt rimligt att erfarenhetsmässigt “måla fan på väggen.”
För våra sinnen är rustade med medfödda överlevnadsinstinkter och är mästare på att tolka indikationer på faror och svara på dem. Men springer då lätt förbi förnuftet i en rädd människa som kan ha en skada i sin tolkningsförmåga, och då kan gamla sinnesupplevelser av ljud och dofter, musik och stämningar väckas. Obearbetade associationer som vuxit till starka laddningar under lång tid, kan då avfyras igen i oss och starta rädslor som där och då INTE är befogade.
För vi ska också vara medvetna om att en ganska stor del av de rädslor som i någon mening ibland styr våra liv, nog egentligen bara är en illusion och faktiskt bara tänkta, ännu inte verkliga scenarier! Och så länge vi tillmäter rädslor och farhågor att ha potentialen att bli verkliga händelser, ja då kommer de sannolikt att vara de skamlösa parasiter de är och fortsätter då förstås att konsumera vår kraft och energi och påfresta vår hälsa.
Men det ÄR möjligt att vänja sig vid att landa i en närvaro, och då reflektera över OM en oro eller rädsla verkligen är rimlig eller befogad, och med det faktiskt bli sin egen grindvakt mot villfarelser och onödig ängslan. Och som en motkraft bekämpa alla fantasifoster med den styrka som finns i glädjen över allt det som VERKLIGEN funkar, går bra och är roligt och tryggt i sitt liv!
