Jag tror sen länge på reinkarnation och SJÄLAVANDRING – jag bara älskar just det så innerligt vackra ordet för det är så konkret och samtidigt symboliskt… !
Men jag tror för det inte att många inkarnationer för en människa innebär att ha bärgat hem stor visdom och klokskap till sin själs boning. Det kan jag inte, eftersom det för mig i väsentlig mening går emot de andliga principerna, den suveräna pedagogik som utgår från varje enskild människas unika livsbagage och våra olika förutsättningar, motivation och drivkraft till lärande och utveckling av det vi lever oss igenom.
Och ibland står en han eller hon där framför en i nåt sammanhang helt vardaglig, okomplicerad och jordbunden som de flesta av oss andra som en redan välutbildad representant för de gamla och nog ibland lite “skoltrötta” själarna, som, inte långt ifrån…nog har nått dit vi alla är på väg. En person som verkligen kan utstråla en generös och riklig mognad och ofta en avundsvärd påtaglig inre frid. Och som på ett helt naturligt sätt har visdom i orden, och är inte det minsta märkvärdig verkar. En människa som liksom tycks stå över de hinder och blockeringar som vi andra fortfarande tampas med i vår utveckling som människor.
Och efter ett sånt möte har jag märkt att en sån människas starka auras energier liksom sitta kvar i kroppen och omfamna en flera dagar, och då kan det hända att man nå fram både slutsatser och insikter som förut inte varit nåbara.
Men hemligheten bakom hög andlig utveckling behöver enligt min uppfattning, alltså inte nödvändigt vara en gammal själ med många liv och inkarnationer bakom sig, som man ibland tror.
För jag är övertygad om att det mycket avancerade och högst sinnrika, andliga universella utbildningssystemet har en inbyggd pedagogik som bygger på just frihet och eget ansvar. Och tar man vara på de fantastiska möjligheter som liven ger oss till det, så behöver förmodligen inte alltid själen så många inkarnationer på sig för att nå en hög grad av visdom som man kan tro.
Vissa människor får förstås gå ner på jorden eller andra existensplan i universum supermånga gånger, just för att de mer eller mindre omedvetet skolkat och slarvat bort sitt “skolarbete” och försummat både läxor och om -läxor. Och kanske helt enkelt och mer lättsinnigt, valt den enkla vägen genom repriser av seglatser på räkmackor gång efter gång.
Och det kan man inte säga så mycket om faktisk, för det är också ett val, och det fria valet är, som jag ser det, en helig andlig princip som kan innebära att man nog kan välja light -varianter av livsmål, och då går nog studierna på halv -eller kvartsfart. Eller ibland inte ens det, vilket nog leder till att man får kalkylera med risken att bli kvarsittare och genom det okejar en betydligt längre utbildningsplan.
Så finns det det motsatta förhållandet när vi själva inser att vi behöver en inkarnation av intensivutbildning och då skriver under avtalet för en mer långsiktig lärdomsprocess, där alls inte mycket “går på räls” och där man genom en hel del problem, svårigheter och ibland nästan oöverstigliga mänskliga utmaningar, då erbjuds extraordinära möjligheter till kunskaper. Och jag tror att om man tar sig igenom den passagen som börjar med medvetenhet och om den följs av bearbetning, lyckligtvis kan leda till ansenliga uppgraderingar av frekvenser och gåvor av visdom till en mänsklig själ.
Så som jag ser det, så handlar det om grundprincipen att lidandet, sorger och svårigheter, liksom motsatser som glädje, harmoni, lycka och framgångar, är det utbildningsmaterial som enligt en verkligt demokratisk och rättvis princip tilldelas oss alla.
Men eftersom vi alla har olika lätt att lära och tillägna oss kunskaper så behöver vi följaktligen också olika mycket tid på oss att nå mål – delmålen i de utbildningsplaner som vi en gång “signat”. Och det tycker jag är ett verkligt juste andligt utbildningssystem vars kvalitet aldrig riskerar försämras av några av de jordiska besparingsåtgärder som vi får underkasta oss i många sammanhang.
