I dag bjuder jag på lite vardagsdramatik som är både komiskt och irriterande och som man kan skratta åt efteråt, men definitivt inte precis när det händer!

Ett inlägg upplevt… skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Ännu en ny och för sin modell, alldeles unik söndag med plats för nya förestående insatser, öden och äventyr är nåderikt levererad framför oss! Och det är MER än stort, och allt mer storartat blir det här ju äldre man blir, får leva och se dagens ljus det kan jag tala om!

Glad, ganska livad och riktigt tacksam för att kunna handla det jag behöver i dessa dyrtider, for jag tidigt till vår fina, fina ICA – butik där jag aldrig har något som helst att klaga på och jag har förövrigt ingen begåvning eller intresse för gnäll och klagomål eller kritik. Med undantag för när jag har “tillräckligt på fötterna” och tydligt ser att det är befogat och när något är uppenbart fel och för allas bästa kan bli bättre och ibland riktigt bra.

Jag brukar vanligtvis ha med mig egna kassar till affären men missade det i dag. Och då är, eller borde vara.. dagens papperskassar “the hard way” och bästa sättet att lära sig att INTE glömma det i fortsättningen! Och nu har jag tillräckligt många gånger stått där, alltid lika pinsamt…med en INTE för packad kasse som efter typ nolltid…går sönder och diverse varor faller på golvet eller precis framför bildörren, och då är till och med en luttrad kvinna som jag rätt så eldfängd och röd om kinderna kan jag säga!

För det är nåt ultrapinsamt med att inför publik och precis när man ska gå iväg med sina kassar, istället får börja plocka upp dagens middag och diverse annat smått och gott från golvet. Och lika förnedrande ( som om det var jag som var hjärnan bakom det här O – hållbara skitkonceptet… ) som när man snubblar och desperat försöker sopa ihop spillrorna av sin tappade värdighet inför ett gäng åskådare..hihi!

Jag är inte den som skäms i första taget annars, men den här genren har en tillfällig starkt förminskande effekt på mitt självförtroende och tar mig tillbaka till samma känsla när jag var 5 år och så pinsamt körde omkull med min första cykel “mitt i byn” och kände att jag inte höll måttet och trodde att alla skrattade åt mig.

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *