I nattens vilda drömvärld kan en del freudianska drömmar från det undermedvetna så sjukt surrealistiskt spelas upp och bjuda på riktigt komik!

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Käre tid, vad roligt och tokigt, och kanske lite freudianskt… man kan drömma! Inte för det har nåt större allmänintresse, men i natt hade jag i drömmen milt uttryckt, tagit mej vatten över huvudet och hamnade i rejäl knipa. För jag hade uppenbarligen drabbats av en svårare variant av storhetsvansinne, tappat omdömet och helt enkelt och alldeles självklart… anmält mig som ståup -artist i Kalmarsalen !!!

Dessvärre hade arrangören tydligen också en del bekymmer med just omdömet och frågade varken efter ståup – meriter eller friskintyg… vilket hade varit motiverat i det här fallet.
” Det här fixar väl jag” resonerade jag med en dåres envishet i drömmens vilda landskap. Och skrev i hast så kaxigt, ner ett par ynka stödord för mitt kommande framträdande där på scenen. Och jag kan kan säga att det hela, inte helt oväntat, INTE gick så bra!

För när jag stod där lite låtsasproffsigt och nonchalant och förberedde mej med min lapp, så var jag inte människa att kunna se EN enda bokstav av det jag så käckt skrivet ner, och hjärnan gick per omgående in i ett räddningslöst baklås.
En backup -plan infann sig som jag tyckte mirakulöst och jag tänkte som utfyllnad lika omdömeslöst… dra några kopiööööst dåliga vitsar och såg i dom min räddning. Men se dom stannade nådefullt till publikens fördel vid en tanke, och inte ETT ljud kom över mina läppar hur jag än försökte! Och jag säger som min mormor ofta sa, att det var väl ändå “Guds nåd” att den planen inte skred till verket.

Och där slutade den mardrömmen. Välsignat tacksam är fru Danell för att detta visade sig vara just en dröm! Annars hade vår lokaltidning Barometern nog fått sej tidernas SCOOP !