Apropå rädslor och hur dom kan ärvas och hållas vid liv i en orolig miljö och bland rädda människor och då bli till automatiska reaktioner, men…dom kan förvisso övervinnas !

Men rädslor, och särskilt såna som rent objektivt är obefogade, har en otrolig reproduktionsförmåga och kan växa kopiöst om man uppmärksammar dom och matar dom med fantasier, gamla traumaminnen och skräckscenarier, för då målar man “fan på väggen”.

Repetitiva rädslemönster leder så småningom till automatiska reaktioner och kan förstöra livet för en människa. Och ett ängsligt sinnelag, med en ständig beredskap för att “det värsta kommer hända eller har redan hänt,” är inte sällan ärftligt och underhålls och förstärks förutsägbart i en miljö där andra har samma benägenhet. Det har många upplevt och präglats av, där ibland jag själv.

Och det här kan med stor överlevnadskraft gå från generation till generation, överleva och verka i människor genom generna och vårt DNA – och inte minst… via miljö – och kulturarvet. Det här sambandet såg jag i min mamma när jag växte upp och förstod ganska tidigt, för det var så uppenbart. Men lik förbaskat tog jag ändå över den arvedelen och levde med den länge, och det har förstås påverkat både mig och mina närstående. Men skillnaden är att vi tillsammans har kunnat se det här, medvetandegjort det och pratat om det, och det har fått betydelse och kunnat rensat bort onödiga rädslor och spänningar!

För allt ÄR inte hugget i sten, och i någon mening inte heller våra gener och deras potentialer! För att på djupet bli medveten om det här, via en bra självkännedom och med mycket trygghet och lugnande kloka och prestigelösa människor omkring sig, KAN man bryta mönster av ängslighet och stoppa en gammal invand, plågsam katastrofberedskap! Det är fullt möjligt, för det gjorde jag!