Dagens inlägg skrivet av mig Ann Danell.
Att släktforska det är tycker jag som att öppna upp dörrar till nya världar då man får som ett nästan sagolikt inträde till ett förgånget och genomlevt DÅ. Och ibland kan man få en klarhet inför en oanad anknytning till mer eller mindre avlägsna släktingar och delar av samma ursprung som man inte hade någon som helst vetskap om. Och det här kan verkligen ta min fantasi och föreställningsförmåga i anspråk ungefär…hur länge som helst!
För att släktforska det stärker verkligen upp mitt existentiella medvetande och aktiverar alla möjliga känslor. Och jag kan både gråta en skvätt och få goda skratt och blir ibland alldeles varm i hjärtat av inkännande och kärlek över människors liv och strävanden i det förgångna. Och det är i såna ögonblick som DÅ och NU kan stråla samman och ge känslan av att tidens gång egentligen inte har någon betydelse för hur nära vi kan komma varandra.
Och den mäktigaste insikten är ju den att man rent genetiskt bär på små spår av sitt ursprungs människor, och särskilt i rakt nedstigande led, är en del av samma historia och en hisnande kontinuitet av tid, år och dagar och så många olikfärgade ögonblick. Och det tycker jag är en sån vacker tanke!
Jag kommer ihåg att jag direkt kände mig dragen till Hilma af Klints liv och konstnärskap och ville veta mer när jag första gången läste om henne. Och jag tyckte att det var en fantastisk utstrålning, och nästan snudd på magi med hennes målningar som hade så underbara milda färger som hade ett sånt starkt tilltal till betraktaren. Och det här subtila symbolspråket, stod av en anledning… länge oförklarat för världen.
Och tänk… att när min yngste son Petter för ett par år sen gjorde en del släktforskning på min mammas sida, så upptäckte vi att Hilma som har en släktgren i Småland, faktiskt är en avlägsen släkting till oss! Hon var begåvad konstnär och en intressant andligt orienterad kvinna som var teosof och spiritistiskt medium. Och jag är stolt och glad över att i någon mån ha ha en smula av Hilmas gener i mig.
Och det är lite roligt att min äldste son Tobias och hans familj nu bor på Munsö alldeles vid Mälaren och inte långt från den atelje´ där Hilma en gång skapade sina målningar som långt senare fick en sån spridning och uppskattning ute i världen.
Hennes målerier upplever jag som att de på ett så svindlande vackert sätt speglar det oförgängliga i människan och utgår från de direkta mediala tilltal som Hilma hade tillgång till från andevärlden. Och hon fick då uppmaningen att inte visa sina abstrakta tavlor för offentligheten förrän tjugo år efter sin död, eftersom citat: “Tiden och människor ännu inte var mogna för det spirituella budskapet i hennes konst.”
Bland sin samtids kvinnor var hon en stark konstnärlig kraft och pionjär inom abstrakt måleri. Det är oerhört intressant att läsa om Hilma i de böcker som skrivits om henne, och hennes andliga konst finns bland annat att köpa som affischer och är fina att rama in. Och i vårt sovrum har jag alldeles intill min säng just en sån som ger mig ro när jag ska sova, och då känns det som min gamla släkting finns med mig.
