Man kan, när en innerlig längtan slocknar och en välnärd dröm dör och försvinner bortom horisonten, mycket väl känna som en ren förlust och djupt sörja det man faktiskt aldrig har haft, men länge satt hopp och tillit till!

Ett nytt inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Det är något alldeles speciellt med våra heta önskningar och det vi i hjärtat DRÖMMER om, det har jag erfarit och tacksamt tänkt på många gånger. För i en sån process kan man bli som buren fram mot ett förverkligande, och då när allt i själva grundmaterialet tycks stämma då kan det sannerligen hända saker i våra liv!

För till en riktigt het och innerlig önskan ansluter sig nästan alltid de starka, magi -bestänkta krafterna av supertrion HOPP, TRO och TILLIT! Och det verkar som om de enligt högre planritning får jobba ostört, kan iscensätta det mest oväntade och då ibland bli omvälvande positivt för våra liv och varanden!

Och vi kan ibland leva länge med drömmen om att något “större” jobbar för att tillvaron ska förändras till det bättre och att saker ska lösa sig. Och den drömmen och det hoppet blir då tycker jag, som en trogen vän och välkommet inneboende i ett av de inre rum i oss som nog, känner jag… ligger allra närmast våra hjärtan.

Men om livets framfart vet vi egentligen inget… och det händer att hoppet om något slocknar och att våra innerliga, längtansfulla drömmar försvinner ur det där inre, nära – hjärtat – rummet och far i väg bortom horisonten och då förblir osynligt för våra inre ögon. Och det här kan bli en kännbar FÖRLUST som av något man har haft… men vars själva mål och mening ändå inte har upplevt, eftersom drömmen var så närvarande, men av någon anledning gick förlorad.  

För en önskedröm  är enligt mig, i en väsentlig mening ett levande, dynamiskt allomfattande väsen och ett stycke liv vars tjänster kan erbjuda undergörande egenskaper och har alltid funnits för oss. Och som vid egentligen alla förluster som ger tomhet och saknad, så bör man då tycker jag,  gå in i – och igenom det hela. För att i bästa fall kunna bearbeta också känslorna av det som kan upplevas som en sorg över verklig förlust, som i vilken annan sorgeprocess som helst. För som så ofta så kan det ge insikter och kunskaper om sitt SJÄLV.