Att förundras över något… och då när hjärtat tar över och ger hjärnan lite ledigt, det förutsätter sinnenas fulla närvaro och är en läkedom för helhets -hälsan!

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Att kunna FÖRUNDRAS över något på djupet av sig själv, det kräver verkligen hjärtats fulla uppmärksamhet. Och jag vill påstå att förundran är ett sällsamt tillstånd som inte kan frammanas… men som ett uppmärksamt hjärta spontant och med nycklar som känsla och sinnesnärvaro, kan öppna dörrar till!

Och jag tror att just en liten stunds regelbunden förundran över, vad som för var och en av oss kan uppfattas som omvälvande vackert och storartat det, som ibland oväntat kan visa sig i det “enkla, lilla” och det vi ibland underskattar betydelsen av, det är rena läkedomen! För att VARA djupt i den känslan, det kan faktiskt vara lite som en meditation!

Och jag kommer i håg hur det kändes när man som barn fortfarande var kvar i som en utomjordisk stämningen och nuddade vid igenkännandet av en hemhörighet i den andliga dimension som jag tror vi kommer från när vi föds in i den här världen. För då kunde jag stå och titta på en fin blomma eller ett gulligt djur hur länge som helst… i en då namnlös FÖRUNDRAN som inte mycket annat kunde störa eller bryta, och det kändes bara så naturligt och självklart.

Och i såna stunder är sinnesmottagningen på topp och till delar antagligen som ett resttillstånd, fortfarande uppkopplad med den stora helheten. En connection som av naturliga skäl förstås avtar för de allra flesta av oss senare i livet Men som av dunkla anledningar ibland visar sig kunna komma tillbaka när den har ett syfte att uppnå i oss.

Så jag säger bara:

MER… förundran till folket inför allt det som runt omkring oss har UNDRETS och MAGINS kännetecken!