Att ångra något är ingen svaghet, inget förnedrande självmål, utan ett signum på att man är mogen nog att prestigelöst kunna gå vidare i sin utveckling!

Ett nytt inlägg producerat och publicerat av mig, Ann Danell,

Min mamma som var helt prestigelös, så rolig och ibland befriande drastisk, hon brukade när hon blivit äldre ibland säga, “att nu är den tiden när man kan ångra de synder man aldrig gjorde”. Och jag kan hoppas att hon kanske, där hon nu är på sin resa, kan ändra på den statusen hihi…för det är henne väl unnat. Och jag tycker att det här citatet, bortom själva skämtet, också säger en del väsentligt om att faktiskt ta vara på livet medan det pågår, så man inte behöver ångra det där som man ville göra, men aldrig gjorde.

 För jag menar att man inte ska vara allt för rädd för att våga satsa på något nytt i ett GÖRANDE som kan kännas både främmande och spännande, och som kan bli riktigt bra, men ibland också kan visa sig vara en felsatsning. För när det är gjort behöver man inte gräva ner sig i skam, men gärna stanna upp i lite hälsosam eftertänksamhet, för att ÅNGRA något, behöver alls inte vara fel utan ofta den direkta motsatsen.

Det är…nämligen ingen svaghet, inget “självmål” som sänker en människa och alls ingen prestigeförlust!

För att VILJA och faktiskt KUNNA, ödmjukt vända sig om och se med stadig blick i backspegeln på det som blev FEL av det redan gjorda och genomlevda, det tycker jag är att vara mogen, stark och KLOK och i bästa fall FÖRÄNDRINGSBENÄGEN.

Att INTE FASTNA i känslan av ett retroperspektivt misslyckande, utan ta det som “fortsatta studier” under resans gång mot det stora examensprovet…!

Att kunna se och förstå att “så här skulle jag inte ha gjort i dag, för nu förstår jag bättre och vill inte göra om mitt felval”.  Det är den generösa möjlighet som en sund och eftertänksam ånger kan erbjuda oss vanliga felbara, men utvecklingsbara människor…!