Välkommen tillbaka du fina färgrika oktober, dig tycker jag så mycket om!

Ett inlägg producerat och publicerat av mig, Ann Danell.

En hyllning i repris från mig.

Tänk att du redan är här igen.. med din mustiga repertoar av färger med så många nyanser och alla dina härliga dofter i skog och mark! Och med de färdig – levda löv, dina barn… som du varje år, lite sorgligt måste skiljas från när de släpper taget och lämnar sin moders gren för att till slut vissna ner och sen förenas med jorden i ett kärleksfullt famntag.

Den, allt livs oundvikliga separation som också gäller oss människor och som pekar på det, för mig, trösterika hoppet om alltings fortsättning och den cirkulära återfödelsen.

TACK… för att du med höstens vackra nedtonade, lite mollstämda preludium, så omtänksamt för oss över bron till frost och kyla,” mössa och vantar,” och får oss i kontakt med naturens lugnare fas och den välförtjänta vilan.

Och TACK för att du så troget kommer igen och förbereder oss för mörkret och de korta, rastlösa dagar som fortare tröttnar och vill till ro. Nu är det DIN tid… scenen är din och det är dags för DITT uppdrag!

Precis så som det alltid varit och fram till dess att den ymniga tidens bägare rinner ut… är tänkt att vara.

När ett underverk har gjort sitt, då tar nästa över! Och en liten stund på jorden och under några dyrbara ögonblick av den eviga tidens gång, förunnas vi att uppleva  just det här årstids -undret, precis som de tre andra med sina kännetecken.

Stor tacksamhet för att jag än en gång, och nu med 70 – åriga ögon… får uppleva det på nytt och kan minnas och glädjas över hur många år och dagar som hösten har rört vid min kind och berört mitt hjärta !