Den här rubriken den for ganska bestämt ner i mitt huvud under min vanliga hundpromenad i skogen i dag. I den skog där jag stortrivs som vore jag värsta skogstrollet ( och vem vet det kanske jag är hihi..) och den ljuvliga rofyllda fristad som jag älskar med varje cell i min kropp och där jag helst av allt skulle vilja bo och leva! Somna och vakna till fågelkören, vindens sus i trädens trygga kronor och vågskvalpet från vattnet. Och fullständigt hänge mig åt att bara få vara en del av allt det underbara, spännande och mäktiga som tillsammans är den förunderligt vackra ENHET – den välvilliga urkraft som är så mycket större än vi och som förstås därför…av en anledning övergår vårt mänskliga förstånd.
Den ständigt pågående skaparprocess där precis allt har sin givna, väl uttänkta plats och en länk i den kedja av liv där alla till fullo behöver varandra för att kunna gro och knoppas, stå i blom och nå sitt optimum. Efter det sen värdigt vissna ner och få sin nödvändiga årstidsvila, för att som allt det andra levande, födas på nytt igen och då ge allt av sig själv. Och det här är för mig ren KÄRLEK och liknar så mycket det mänskliga livet när den gudomliga gnistan åter igen har tänds och då ett nytt och heligt liv åter blir till.
Och det här är det MIRAKEL som vi har vant oss vid sen tidens begynnelse och nog därför har förenklat till en självklarhet, men det är sannolikt det mest komplexa av alla komplexiteter! Och vi kan ju se det dagligen i varje stund och ögonblick i varandra och känna sinnesnärvaron av det i våra samspel och relationer, som de skapade – omskapade högst levande varelser vi är. Det står helt klart och uppenbart när vi är med våra älskade djur och ser in i deras kärleksfulla ögon och förstås i alla naturens rum och skogens alla lövade salar och inför varje liten detalj i en liten blommas själ och skönhet.
Och jag minns att jag som barn frågade mig var allt det här så fina och vackra egentligen kom i från och kunde ibland känna att det ville oss väl, alltid skulle finnas och att det fanns så mycket tröst att hämta i alltihop. Och i dag många år senare skulle jag vilja säga att jag verkligen är övertygad om det att ligger en oändligt kärleksfull Gud bakom den perfekta SKAPELSEN, och att den finns för oss av just, REN KÄRLEK! Och att vi själva och alla våra medvarelser, då förstås också är bestående av detsamma. Och den medfödda gåvan och det ovärderliga kapitalet det är vårt huvudsakliga uppdrag att förvalta för NU och för det KOMMANDE!
Det här inlägget är skrivet, och publicerat av mig, Ann Danell, i dag den 19 juni 2024.
