Det här inlägget, är som alltid, också i dag den 16 juni 2024, skrivet och publicerat av mig Ann Danell.
Min fascination för det som har varit och vår breda historia, den har av någon dunkel anledning alltid funnits där i mig och tagit sin plats. Och ofta slås jag, så där lite småjobbigt av att NUET och den ögonblickliga tidens gästspel, sett ur evighetens perspektivet, bara är som en liiiten… gnistrande vacker snöflinga bland miljontals andra i sitt sammanhang.
En liten stark flinga fylld av genomlevd tid som garanterat inte kommer igen, och som alltid lämnar just sina spår och märken. Och det som för mig är så vackert är hur oförändrat det mellanmänskliga är, och att alla människor har varit så lika i sin grund och kärna genom tidens gång.
Och tänk… vad tydligt det är att vi över alla tider också har velat kommunicera och lämna meddelanden för eftervärlden. Ett för mig nästan svindlande exempel på det här är det, att det på en vägg i medeltida Hardeberga kyrka i Skåne finns en runskrift som visat sig mycket svårtydd, då ett flertal experter har misslyckats med att läsa den. Den har senast, av en dansk expert ansetts oläslig.
Men i dag för tretton år sedan fick vi Gratulera ULF DANELL, Arkeolog och son till min man Jan, som då löste gåtan! Ulf fick nämligen då efter ett gott och träget arbete fram det budskap som en ung man för då 665 år sedan… för evigt inpräntade i dessa urgamla kyrkväggar!
En translitteration av inskriften på kyrkväggen lyder:
- ek : niklis : tues : a͡f : harabiargi : o͡k : kn͡ut : h͡as : ek : prokul : o͡mne +
Översatt till nutida svenska blir det:
- Jag Niklis Tues av Hardeberga och Knut Has. Jag betraktar allt.
Alternativt avslutas meningen “och broder Hases”, vilket då skulle syfta på att Niklis morbröder bevittnade arvskiftet.
Runexper
