Jag tycker att snällheten som förebild är hotad och att det är för mycket ganska tomt snack och alldeles för lite praktik när det gäller mångfald och tolerans kring våra olikheter!

Det finns lyckligtvis fortfarande så många här i världen som med en genuint GOD VILJA upprätthåller ett gott samhälle och för vilka tron på vänlighet och medmänsklighet är självklarheter! Och de här människorna bär på starka armar vårt samhälle framåt  -högt upp och på ett säkert avstånd från de hårda ideal som tagit plats i vissa vilsegångna individer som tycks ha tappat tron på det goda i människan. 

Och jag tycker verkligen inte om det för mig uppenbara moraliska tronskifte som skett, där den gamla fina SNÄLLHETEN i många stycken har fått abdikera och lämna över till förmån för det HÅRDA, SJÄLVISKA farliga förebildsvärdet i nutidsmänniskan! 

Det är ju rena upp – och nervända världen, får konsekvenser och skapar motsatsen till trivsel och medmänsklighet i samhället. För vi behöver verkligen nu MER mellanmänsklig vänlighet och mjukare tongångar mellan oss, och MINDRE slagord och ännu mindre, eller ingen alls… “dra – åt helvete – mentalitet.” Också en större acceptans till de som inte tycker eller gör som vi själva, och inför det som allmänt uppfattas som fel eller orätt inom normens fyrkant. 

Opinionen och samhällsdebatten tycks bli allt mer mer känslostyrd och aggressiv och med det förstås… mer onyanserad. Och ju fler som sysslar med den här typen av social  “dirty business”, desto mer accepterat blir det! Och bäddar då förutsägbart, allt mjukare för fler fula personliga påhopp och för de avskyvärda offentliga sociala “avrättningar” som vi kan se i medier i dag. Och ju mer hyllade tycks de skitstövlar bli som anses starka och så där “lite skönt…” opåverkade. Såna personer som inte sällan, i en förvånansvärt framgångsrik framfart, verkar som känslomässigt immuna inför att göra illa andra människor med sina hårda attityder.

Och de behöver banne mig… coola ner sig och bli mer objektiva, genomtänkta och mänskliga. Och har goda skäl att med betydligt större respekt, hyfs och fason möta andra i fler riktiga samtalsrum där de inte bara visar sig för sin egen synbarhet och höga nöjes skull! Och väsentligt mer odla lyssnandets konst och genom det lättare flytta fokus till någon annans argument, tankar och resonemang och visa respekt! 

Och det är nog ingen särskilt vild gissning att tro att bakom allt det här ligger ett av (och kanske själva huvudsymtomet…) på ett sjukt samhälle: 

Vi har inte tid! Vi TAR oss inte alltid tid för viktiga saker och då vet vi förstås allt mindre vad som egentligen ÄR viktigt… eller rätt och fel. För att jaga tiden blir i förhållande till mesta, alltid det viktigaste.

Vi vänjer oss vid det här och anpassar oss, för människan är en utpräglad opportunist. Och vi hittar nya, gärna tidseffektiva, förhållningssätt i våra sociala beteenden, men det blir inte alltid bra för vi tappar ibland moralkompassen. Och vi riskerar bara bli dummare och lägger inte sällan krokben på oss själva och på vår utveckling. Och tiden och själva livet, som ju är vår vän och gåva och som står på vår sida, räcker inte längre till för allt som vi vill använda den till, och kan då istället bli vår motståndare. Och i den framfarten kan vad som helst  förblinda oss  och styra vår människosyn mot idealbilder  som inte gör den här världen bättre!