Den som bestämt avfärdar existensen av en metafysisk verklighet och den för mig trovärdiga teorin att det i en människa finns en nåbarhet till ett annat medvetande än det “fattbara”, kan med min respekt för oliktänkande skrolla vidare, bespara sig eventuell upprördhet och behöver inte läsa det här.
Det hör till saken att jag fram till nu och merparten av mitt vuxna liv från okänd källa har fått till mig ord och meningar som “slog in” och faktiskt senare visade sig hända i den jordbundna realitet vi lever i och har alltså varit PREKOGNITIONER. Tilltal från en för mig okänd – främmande avsändare, oftast med en röst åt det androgyna hållet och som har visat sig framför mina ögon som skrivna ord och meningar.
I perioder mer intensivt, tydligt och nästan envist, och nästan alltid i gryning eller tidig morgon och i det där förunderliga glappet mellan sömn och vaka. Som en TV – kanal som jag inte väljer eller medvetet har valt, men som jag ändå får kontakt med. Den här mottagligheten är en öppenhet är som vore den en bonus, en oförklarlig tillgång som jag fick med mig när jag kom till den här världen. Den kan… ibland vara jobbigt och lite skrämmande och det har hänt att den verkligen har skakat om mig med sin tydlighet, men jag är tacksam för att jag har den i mig och det har många andra också. Den är inte sällan ärftlig och jag fick det från min mamma som berättade om sina upplevelser och till henne kom arvet från hennes förmödrar och förfäder, och den finns också på min farmors sida. Och det här arvet landade också i två av mina barn.
2009 fick jag till exempel utan att förstå, flera morgnar i rad upprepade, envisa drömbilder av ett visst klockslag. Och bara lite senare blev min man akut, allvarligt sjuk precis vid den här tiden och det var omskakande. Redan för över 20 år sen hade jag återkommande smärtsamma mardrömmar med starka föraningar om en sorglig, oväntad och i grunden ofrivillig separation från en närstående av samma kött och blod, där relationen då var fin och levande och hade alltid varit. Men föraningen visade sig vara sann och relationen upphörde oförklarligt till mina stora förtvivlan och blev en livssorg för mig.
Föraningar kan visa sig på olika sätt och som jag tror, med en viss anpassning till mottagarens eget språk – och bildspråk och med viss hänsyn till personlighet och till hur öppen och klar mottagningskanalen är. För mig har det, som jag redan sagt, hittills visat sig som tydliga, ord eller meningar som skrivna i luften eller som hörbara kristallklara… budskap från en lugn och vänlig röst inne i mig och alltid tillsammans med MYCKET starka, speciella känslor.
Förvånansvärt ofta de senaste åren, har budskapen varit på engelska och det är både spännande och lite konstigt och jag skriver alltid ner dom. Allt har innan det hänt varit helt osökt, inte medvetet tänkt av mig och taget ur en för mig okänd kontext. Och jag har hittills varit frisk och redig i huvudet och inte påverkad av vare sig mediciner, droger eller alkohol när det har hänt, det ska sägas eftersom det förstås påverkar hjärnan och gör skillnad.
Det här och liknande upplevelser ÄR lika verkliga som verkligheten själv, för mig och andra. Och man måste kunna ha modet att tala om det här utan att riskera idiotstämpel, den takhöjden bör finnas också i det offentliga rummet. Och varje uttryck av förakt, ironi och personangrepp inför sånt här är respektlöst…! Men jag tror att dom flesta och bland dom många förhandsinställda skeptiker, faktiskt själva först måste uppleva en resa till “dit” där det som “inte är möjligt” KAN hända… för att kunna tro eller åtminstone respektera.
Och som dagens positiva inslag återger jag som ett exempel vad jag i december 2020, fick till mig tydligt (och känslan var lugn och tilltro) kort och koncist, men mycket starkt, i gryningen:
“NATUREN LÖSER NU UPP SINA BAND”
Var och en tolkar på sitt sätt, och för mig står det här för nånting gott och bra, och som en brådskande och nödvändig “förlossning” för vår natur, och som inte bör sluta i ett missfall… Och som jag tror förutsätter ett större mänskligt kunskaps- medvetande om samband än det vi hittills har förfogat över. En upplösning av de hårda bindningar, grepp – och övergrepp som resulterat i klimatkris, obalanser och global miljöförstöring och flera andra omfattande biverkningar. Vilket också har påverkat vårt sätt att leva och vårt sätt att se på oss själva och varandra. Och det är sannolikt det “band” som har tagit över greppet, svikit naturen och i stället bundit oss vid tron att vi är grandiosa, oövervinnliga och storslagna, och med det har vi tappat respekten för livet självt!
Mycket intressant – det du skriver. Har en del liknande med i mitt bagage. Bra att människor berättar om sådana här saker. Fler än vi har ju upplevt (upplever) detta.
Vad roligt att du läst tack och för din uppskattning! Känns så bra, som du säger, att vi som upplever det här berättar och är öppna med det.
Skulle vara intressant att höra mer om dina upplevelser, kram från mig!