Oräkneligt många… är alla de munnar ur vilka genom nog alla tider, den verbala förståelsen “ingen är ofelbar och vi har alla våra fel och brister” kommit, förståtts men också tyvärr gått vidare och glömts bort…!
Och vad beror det då på att vi människor trots att vi de allra flesta av oss har fått den medfödda gåvan att tänka och faktiskt förstå, och till det också kunna koppla inkännande och tolerans. Men ändå upprepat låter en sån utomordentligt viktig sak som allmänmänsklig förståelse, stanna vid att bara vara ett “munnens bekännelse”, ett eko av vad många andra säger, men ändå inte gör praktik av det hela…?
Och vad är det som egentligen ligger bakom när vår vilja att löpa linan ut och vara konsekventa ganska ofta i det offentliga rummet inte räcker till, att den motivationen sackar efter och gör att vi ändå gör ett dåligt val när vi tar den enkla vägen styrda av ganska otämjda, ogenomtänkta och ganska primitiva känslor?
Många har till exempel synpunkter på nån annans klädval och uttrycker det inte alltid det så snällt. En del anser sig ha rätten att kritisera nån för hur ofta, eller sällan… den tar plats och uttrycker sig, och kritiserar språk och ordval, men gör det med markeringar och tystnad. Och använder då mer sofistikerade men för den skull inte mindre skadliga” gnällspiksmetoder.
Men allra värst är förstås när man går på någons utseende och personliga uttryck och ibland krossar en människa med sin totala brist på medkänsla och respekt. De mobbarna är så svårt skadade att de förvandlats till känslomässiga invalider. Och kan man bota dem på något sätt så är det värt alla försök, för såna människor kan skapa plågor för sina medmänniskor och fortsätter med det också att odla sin egen olycka i livet.
Men varför kan vi då inte bättre förstå och leva efter det uppenbara, att om vi bjuder på lite mänsklig förståelse och en positiv nyfikenhet på andras liv och det bakomliggande, så kan vi skapa samma förutsättningar från andra hållet och kan då sannolikt mer få åtnjuta samma förståelse och tolerans för våra egna tillkortakommanden, fel och brister.
Vi kan faktiskt hela tiden med vår sinnrika medfödda mänskliga kapacitet, vår intakta kompletta verktygslåda, göra under genom att välja FÖRSTÅELSE – DEN GODA VILJAN – TOLERANS och ACCEPTANS…!
För det det vi vill se hos andra ( vad vill vi förresten egentligen se – och GE det undrar jag ibland..?) det måste vi då också plocka fram, visa och använda i oss själva!
