Vilka är vi egentligen bakom vår hyllade individualism och vilken är den där tillhörigheten som ändå bakom den, så rörande får oss att bli så lika i så mycket…?

Jag tycker det är intressant att fundera över oss människor och över våra vanor och beteenden, vilken dynamisk motor det ligger i det och hur det här, med få reservationer förändras över tid och går i repriser för våra ögon. Nu är det trots oro i världen, välsignat nog ändå vår i luften, och överallt rustas det för utesäsongen med allt vad det innebär av trädgårdsprylar och annat fint och trevligt. 

Det är roligt och nästan lite rörande att se hur lika vi är och har det i våra hem och trädgårdar. Och hur förbluffande samstämmigt vi ändå klär oss och uttrycker oss, trots en växande och hyllad individualism. Och den här iakttagelsen är då…vill jag ha sagt, från min sida INTE en värdering, utan en allmänmänsklig reflektion med min fulla respekt för allas vår livsstil och våra val och bortval!  

Men jag tror att det finns nån slags förklaring till den här motsägelsen, när individualismen möter kollektivismen och lite krockar… och att vi då blir lite dubbla. Och att den förklaringen kan ligga i att den KOLLEKTIVA FAMNEN är en stor och betydande trygghet för väldigt många av oss, och att det är DÄR som vi nog alla och TILLSAMMANS egentligen vill vara i någon mån. En urgammal social tillhörighet, primitivt kopplad förstås… till vår överlevnad. Och något som trots alla våra ambitioner finns där bakom våra skenbeteenden, för det ger oss statusmarkeringar som kan stärka oss. Och det här är så mänskligt och fullt förståeligt tänker jag och jag blir faktiskt varm i hjärtat av den här tanken.  

Men det får inte bli en hets eller för mycket “hänga -med” – krav kring det här, för det bör ju rimligen inte TA mer energi än det är tänkt att GE.. på något plan. Och lite skämtsamt, och utan några som helst elaka, ironiska anspelningar åt något håll, ställer jag frågan till mig själv:

Går det numera att behålla sin sociala värdighet utan swimmingpool, badtunna, maffig gasolgrill eller utekök och ändå undvika att hamna i looser -träsket…? Min bedömningsgrund på det sviktar kanske, men jag svarar ändå JA på den frågan. Visst, det går utmärkt vetja…! För om jag gör som jag själv finner bra och passande och utgår från och respekterar, att andra gjort samma val, då blir det så bra och vi kan alla oavsett allt annat, behålla vår sociala värdighet och vara nöjda med det och med varandra och hur vi har det!