Jag tror att kollektiva kriser aktiverar våra individuella inre rengöringsmekanismer samtidigt som den stora kvasten jobbar och energierna höjs i stort som smått!

Med största sannolikhet är själva Varandets och vår Existens en gåva given  oss av en för oss, ofattbar god kraft och utifrån en väl dirigerad och uträknad ordning där nog förstås… inget är slumpens produkt.  

Och min tro är att stora kollektiva kriser av en anledning aktiverar våra sinnrika inre renhållningsapparater och att vi då aktualiserar tidigare  trauman, gamla mörka minnen och smärtsamma erfarenheter, och då står vi där inför jobbet att tugga oss igenom det livsmanuset. Kanske… för att det helt enkelt blir för trångt och för hög belastning i våra mentala soprum när ny dramatik och oro knackar på den inre dörren och vill in.

Och att det här då sker efter den gamla fattbara ordningen: ” Först in sist ut” . Och om vi då väljer att styra undan från den här konfrontationen, och kanske tror att vi slipper den varaktigt, så tar vi grundligt fel… för en bearbetning som själen ber om, den slipper vi INTE och den kommer att följa oss i spåren till dess att vi FÖRSTÅR nödvändigheten av den och släpper motståndet! 

Det här är naturligtvis bara bra, om det inte blir för omfattande eller FÖR mycket på en gång, för då kan det ibland bli ganska plågsamt. Men den insikt vi kan vinna när vi kastas i såna här emotionella stor -rengöringar, är den att de allra flesta av oss har GENOMLEVT en hel del… och faktiskt KLARAT det! Och av det kan vi förstå och lära att vi uppenbarligen är starkare än vi själva tror…! Och det frigör förstås nya krafter och får vår självkänsla att växa!

Och det som är så naturligt pedagogiskt, och snudd på mirakulöst, med det här när jobbiga bearbetningar aktiveras, är att SAMTIDIGT strömmar gamla LJUSA välbehagliga, positiva minnen och tidsmärken till, och kommer då till vår hjälp, och står där plötsligt vid samma dörr där en massa gammalt mentalt skräp på samma gång ska ta sig ut! Men det blir sällan för trångt där i själens labyrinter, eller kring några in – och utfarter, för det här sker förstås i högsta samförstånd mellan alla aktörer. 

Och så omtänksamt… står de där alla minnen i sina olika sorter och valörer och tidskostymer, kanske lite yrvakna, men så rörande ivriga och verkligt FULLADDADE med helande energier! För de vill förstås komma till vår hjälp  precis… vid rätt tid och tillfälle i våra liv, och visst är det en svindlande vacker tanke!  

Det här är naturligtvis ingen slump, att det här kompetenta hjälpteamet ur våra minnesarkiv avlastar oss i våra bearbetningar, att det balanserar våra känslor och ser till att vi INTE tappar taget om hoppet! Och jag säger av egen erfarenhet att DET verkligen kan göra skillnad!  

När nöd och prövningar som nu, sätter sina vassa klor i folk och länder, så kan det vara en tröst att vi påminner oss om att mänskligheten under vår högst skiftande historia, har varit betydligt sämre rustad än vi i vår samtid är i dag! Men trots det… ÄNDÅ har klarat stora omvälvande kriser, upprepade krig, nöd och svält och stora globala påfrestningar! 

Och jag tror att VARJE, precis varenda EN…av en människa genomtänkt positiv tanke och fasta tag om hoppet, andligen tänder motsvarande mängd fredsbringande stjärnor på vårt gemensamma himlavalv! Och att det pålitliga ljuset leder oss framåt. För när det syns som mörkast i våra liv då brukar det inte… vara så långt ifrån oss som vi ibland kan tro!