Till minne av dig lilla mamma Marianne, i dag är det 11 år sen du tog ditt tunga bagage och reste din väg och du är så saknad!

I dag är det 11 år sen du efter en närmast ofattbar kamp, tog ditt tunga bagage och lämnade världen, lilla mamma. Fotstegen efter dig när du gick… jag kan liksom se dem fortfarande i mitt inre, men sorgligt nog inte längre lika tydligt, och din röst den glömmer jag aldrig…! Men många minnen både fina och svåra, är ännu klara och nära mig och en del gör ännu ont.

Men tidens skonsamma vindar har nu blåst över minnet av din sorti från livets scen, där du så stoiskt kämpade i alla dina roller under ibland… det hårdaste av motstånd. Och som vi kämpade tillsammans du och jag i min barndom, i tystnad, så rädda och bakom murar, i tron att ingen kunde hjälpa oss…!

Du var ett under av verbal slagfärdighet, snabbtänkt och vansinnigt rolig och långt upp i åldern så vacker. Och SOM jag beundrade dig och såg upp till dig som barn! Du var empatisk som få, och blödig och känslig som ett läkeblad, härligt uppkäftig och ibland rasande arg över “galenskaper och dumheter” som du ibland såg och läste om.

Du var den som skulle kunnat ta av dig dina kläder för att hjälpa nån annan och jag tackar dig för värdet av den förebilden. Du var begåvad  på många sätt och särskilt med att kunna se den större bilden av saker. Och du kunde blicka GENOM människor och ibland före… skeenden och det kommande… Jag hoppas så att du av en högre kraft nu är kompenserad för det du fick genomgå i ditt liv… Och att du har mycket trygghet och kärlek omkring dig, fått läkning, och har oskymd sikt ner på din familj.