Det där med “kvinnor kan” och “girlpower” det har alltid stått utom allt tvivel för mig, eftersom jag såg min mamma göra allt och lite till… av det som min pappa varken kunde – eller ville göra…!

Jag har sagt det förut… och jag säger det igen: Att det där med “kvinnor kan” och “girlpower” det är fullständigt självklart och har alltid stått utom allt tvivel för mig! Jag växte upp med en mamma som kunde och gjorde, näst intill allt det som min far varken kunde eller ville göra. Och hon skötte och gjorde alla typiskt “manliga” sysslor, inklusive skötsel av bil, hon var den som hade körkort, och hon skötte också vid sidan av allt, sitt vanliga “kvinnojobb” hemma, och jobbade med ett ganska kvalificerat arbete som kanslist på heltid, redan när jag var barn på 50 – talet. Och hon var både snygg och kvinnlig, intresserad av kläder och hon var mån om sitt utseende, men det var aldrig hennes starkaste identitet.

Och hon var INTE… den enda kvinnan i bygden som använde och visade sitt naturliga kraft – och – begåvningsregister, det fanns fler som modigt struntade i vad som vad var kvinnligt eller manligt förväntade beteenden! Men många var… onekligen fast, och klämda mellan vad det som kvinnor “borde” göra och det som de egentligen, både kunde och ville göra. Min mamma gjorde det mesta av sina sysslor för hon måste, för ingen annan gjorde det, och för att det var för dyrt att anlita hjälp.

Jag har aldrig tvivlat på kvinnors kunnande och därför tycker jag ibland att det kan kännas snudd på förminskande med “kvinnor – kan – ropen”, och att kvinnokraften måste påpekas, som den inte vore den självklarhet den faktiskt är…! Det är klart att vi KAN… vi är ju inga outvecklade små barn! Vi KAN det HAR vi alltid kunnat, precis som de flesta män och det ska vi fortsätta med att fritt praktisera mer på våra egna villkor!

Men alldeles för lite och alldeles för länge… har vi INTE tagit vår självklara plats och för sällan har vi tagit den verbala fajten med männen! Vi har av ängslighet svarat på ett förväntat beteende, på en urdum könsstereotyp, har för mycket lagt vårt värde i utseendet och att behaga männen, med det “kvinnliga,” ofarliga, i förhållande till männen icke konkurrensbara! Och inte minst för att så många kvinnor nedgraderat sig till att göra detsamma! Och det här har män i alla tider utnyttjat och funnit “trevligt”, bekvämt och skönt förutsägbart.

Och vi har genom historien, de flesta av oss fått beröm och komplimanger och gillat läget, och det har i sin tur… skapat konkurrens och tävling mellan  oss kvinnor som vi nog har stimulerats men också infekterats av mer än vi tror…. Och det har också framkallat kvinnliga maktstrukturer och härskartekniker mellan oss. Det här har sammantaget under en lång historia, varit direkt kontraproduktivt för likavärdet mellan könen och för ett uppvärderande av kvinnor som HELA, kompletta människor.

Vi har inte fått den stöttning från männen som vi självklart skulle ha, och vi har inte alltid självklart stöttat varandra heller, ibland nog beroende på att vi just…”tävlat” mot varandra sååå länge i en och samma gren, där det yttre fått betyda nästan allt… Men nu, mina vänner över genusgränser… nu är patriarkatets storhetstid över! Och allt fler kvinnor tar sig äntligen rätten att vara dem de är och alltid varit, egentligen!

Men det har funnits och finns, fortfarande kvinnor som inte har kastat loss och som tycks trivas med att vara typiskt “kvinnliga” i det mesta. Och som inte har några problem med att visa bilden av att kvinnor INTE kan fast de KAN…och som lägger alla sina ägg i korgen för de yttre attributen och DET stärker inte kvinnorollen!

Och för säkerhets skull…och för att undvika eventuellt missförstånd, vill jag understryka att jag med det här inlägget naturligtvis INTE menar att det skulle vara oförenligt att vara snygg eller kvinnlig intresserad av sitt utseende… med att vara allt det andra som ligger inom den stora ramen av kvinnors styrkor och kraft! Det handlar ju naturligtvis inte om ” antingen – eller “. Utan om att aldrig förminska sig själv till den förkrympta bilden av vad en kvinna kan,  FÖRVÄNTAS kunna göra eller vara!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 kommentarer

  1. …ja Ann .. Och nu samtidigt alla våra nya pojkar och men i Sverige. Några har en syn, åsikt osv om kvinnan om kvinnovarelsen om människan med fel kön.

    Hur, på vika olika sätt tar man sig ann detta långsiktigt. Och kortsiktigt

    • Hej Catarina! Tack för du läst och för din fråga, den är intressant och befogad! Ingen lätt problematik…men jag tror på att vi ska fortsätta vara tydliga med vilka kvinnor vi vill var och vill bli accepterade som. Och ha genomtänkta bra argument och jobba med fredlig kommunikation!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *