Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.
Livets läroanstalt är förstås sen tidens begynnelse för mänskligheten väl etablerat och djupt grundat i en näringskrävande jord. Men, det är ibland och av en anledning hårda bandage och en undervisning som aldrig tar paus. Det bör betonas, där erbjuds nog inga sommarlov eller jullov eller egentligen ingen som helst längre ledighet från lärandet, överhuvudtaget. Även om jag tror att det efter vissa, särskilt svåra genomgångna prövningar med “bra betyg” nog kan bli tal om lite vila och ett mindre lov.
Och det gäller vad jag har förstått att behålla fokus och lita på en del intuitiva spår som nog mer än vi kan tror kan leda till lärdomar. Som jag ser det hela, så kommer i full demokratisk, sympatisk anda alla in och antas oberoende av förkunskaper och utifrån de meriter man dittills har bärgat hem.
Självklart varvas teori och praktik om varandra och så pass och till den grad, att syftet kan nås, vilket ibland, sett från ett begränsat jordiskt perspektiv kan bli omvälvande och ibland rena kaos- cirkusen för oss. Och antagligen precis så länge, att kunskaperna är FÖRSTÅDDA, har FASTNAT och kan FÖRVALTAS! Det är i alla fall vad jag tror.
Naturligtvis befinner vi oss då inte alltid i samma klass, läser inte samma kurs, eftersom vi har kommit olika långt i våra utbildningar i det som jag vill tro är det mest värdefulla ämnet av alla – LIVSKUNSKAP OCH MÄNNISKOFÖRSTÅELSE. Men det händer ändå att vi stöter på och till och med snuddar vid att känna igen varandra ute på någon av alla dessa PRAKTIKPLATSER som livet / liven har och sätter oss på.
Och det jag har lärt mig är att med acceptans, överseende och utan avund, låta människor jag möter få vara i fred där dom är och befinner sig i knopp eller blomning av sin utveckling och i sitt blivande eller varande i sitt möte med kunskaper. Och att det jag har kvar att bärga hem av lärdomar det har andra redan hittat och vice versa. Och det verkar som om kunskapsnivån i det stora hela, just därför nog är konstant på våg framåt – uppåt och mot sitt mål! Och vi är sannolikt allihop…på resa och färdas genom skiftande landskap mot den allra bästa upplagan av oss själva!
