Det går lätt en viss inflation i populära begrepp som t.ex “högkänslighet” när det som många andra “kommer ut ur garderoben” visar sig ofta och då orätt, kan närma sig en schablon

Ett nytt inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.

Som ett skör – starkt medfött filter som finns där och pålitligt agerar vare sig man vill det eller inte. Och som för mig numera är övervägande bra och värdefullt.

Det hände ganska ofta när jag var barn och i tonåren att jag fick höra av närstående att jag var “för känslig” – “för blödig” eller att jag för hamnade i “besvärande” inlevelse  med någon annan och blev ledsen. Det här bidrog tyvärr till en känsla av att vara konstig. Och  utvecklade ett visst INRE utanförskap som jag i dag mot ett bättre vetande och en del insikter har lämnat bakom mig för länge sen.

Men jag hade önskat att jag tidigare i mitt liv hade förstått att jag med största sannolikhet tillhör de 15 -20% av världens befolkning som har det medfödda karaktärsdraget “Högkänslighet” och det draget såg  jag  tydligt också i min mamma. Om jag hade vetat det hade jag bättre förstått varför jag alltid blev så trött efter många sociala kontakter, och ibland helt fullproppad av energier vid slutet av en arbetsdag med många olika intryck. Och det har gjort att jag särskilt när jag var ung och fast jag var social och hade många kompisar, ibland kunde snudda vid en depression och valde att hålla mig hemma för jag blev så trött av alla intryck.

Och nu förstår jag verkligen varför jag aldrig har kunnat låta bli att läsa av hur andra mår, om de är ledsna, arga eller deprimerade eller inte talar sanning. Och varför jag så ofta velat hjälpa och ibland engagerat mig för mycket och trott att jag måste ta ansvar för andras välmående. Jag har ända sen jag var barn inte riktigt kunnat värja mig för känslor och medkänslor, inte kunnat avvisa dem, varken hos mig själv eller andra.

Jag oroade mig tidigt för hur jag med det här, som jag då trodde bara var en övergående sårbarhet, skulle kunna klara av livet egentligen… Men det har ju trots allt gått hyfsat bra hittills och känsligheten har faktiskt visat vara lite av en specialbegåvning och definitivt en kreativ tillgång. Och det här vittnar så många andra också om.

För mycket ljus och ljud gör mig trött och jag har alltid haft ett stort sömnbehov och behöver många timmars nattsömn. Och jag behöver drömma mycket och ladda ur hjärnan, och det är precis  vad jag hittills också har gjort, för kroppen vet och känner vad kroppen behöver.

Det mesta som är kreativt och som utmanar mina tankar är lugnande och roligt för mig. Jag kroknar lätt, utan att värdera samtal typ “väder och vind” eller när det blir för formellt “torrt”, förutsägbart och känslofattigt. Ganska lätt kan jag bli ledsen och nedslagen över sorgligheter och orättvisor, men kan fort glädjas över det som är gott och bra i världen. Jag har ett oavvisligt behov av att vara mitt sanna jag och vara uppriktig med mina tankar och känslor och jag känner sen barnsben ofta av när andra inte är det.

Jag kan se det här också hos mina tre barn, men för både dem och mig själv är högkänsligheten också en tillgång och en hjälp i skrivandet, studier, jobbsammanhang och i möten med människor och djur.

Många bär på en” Highly Sensitivity” men vet inte var det är, och blir ofta lite slarvigt kallade “överkänsliga”. Dr. Elaine Aron i USA, som själv har karaktärsdraget har skrivit en bok om det här, den tipsar jag den som kan känna igen sig i min beskrivning att läsa för den är väldigt bra och lärorik.