Ett nytt inlägg skrivet och publicerat av mig Ann Danell.
“Ekonomisk tillväxt” ett begrepp som väl vid det här laget klingar rätt så bekant för de flesta och som sen ett bra tag äger hög status och självklar pondus. Ekonomin är förvisso avgörande för vår överlevnad och ALLLA borde verkligen få ha den säkrad i tillvaron, inte minst när det råder kärva tider för de allra flesta av oss !
Men… den är, vill jag påstå, långt ifrån allt eller det allra viktigaste om vi ser till livets helhet som ju i grund och botten och under hela livsresan ju är omöjlig att bortse ifrån. Vilket förekomsten av en hel del djupt olyckliga och ibland nästan oförskämt rika människor är ett bra och tänkvärt exempel på.
Och då är det antagligen nån annanstans som bristen sitter i en människa som nog ibland utifrån ren inre tomhet skriker efter mättnad, mål och mening i tillvaron. Och det kan jag ibland utifrån den ofta underskattade helhetssynen på meningsfullhet, jämföra med som en ren “näringsbrist” i dom inre mentala, känslomässiga delarna av det mänskliga som är menat att stå i god jord och blomma där till vårt bästa mående.
Robert F Kennedy lär 1968 så klokt ha sagt: “Ekonomisk tillväxt mäter allt utom det som gör livet värt att leva.”
Det citatet tycker jag om för det säger en del om vad samhällets välfärd och garanten för livskvalitet egentligen, mycket mer borde handla om. Och kanske är det, om man tänker efter och fast det har klangen av en sliten klyscha… det där ICKE mätbara, sånt som är gratis och avgiftsfritt och oftast nåbart för de flesta, det som faktiskt betyder mest för oss och som bäst bygger våra själar och utvecklar oss för ett mer osjälviskt långvarigt bruk…? Och särskilt om vi i övrigt har så vi klarar oss och inte lider någon direkt nöd.
