Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig , Ann Danell.
Jag tror att om vi med bibehållen respekt åt båda håll i jämställdhetskampen kan avbörda männen en del onödiga förväntningar på “manlighets -hets” och osårbarhet, orubbad styrka och “kontroll” på känslor, för det gamla otidsenliga idealet ger ju allt för ofta tyvärr männen ett förväntat överläge i relationer. Vilket inte gynnar deras utveckling som kompletta varelser bortom stereotypa mansideal.
Och om vi tar det avbördandet prestigelöst på allvar… då tror jag att både kvinnor och män oftare mognar sig fram till den insikten att män också är människor, med egentligen samma behov av känslouttryck och mjuka värden som merparten av oss kvinnor har. För genom det tror jag att vi kan både förebygga och lägga ner många pågående konflikter som kan växa sig fram till rena krig mellan män och kvinnor där vi kvinnor inte sällan på olika sätt, blir förutsägbara förlorare.
Så apropå det, stort beröm till de tidningar och media i stort, som nu allt oftare har “modet” att synliggöra också männens känsloliv! För jag tycker att det länge lagts en klar övervikt på enbart kvinnors problematik i livets olika faser. Och vi behöver mer än någonsin och över könsgränser, förstå och förmänskliga varandra.
Till exempel bland en hel del annat, förändringar i samband med pensionering – sluta jobba och att åldras. Vilket är identitetskriser som sannerligen sveper över människor högst könsneutralt och något som de flesta av oss, om vi har tur och får leva, då får uppleva och genomgå. Och med stora fördelar och vinster gör vi det tillsammans som män och kvinnor, med gemensam styrka, respekt och öppenhet!
Men.. säger jag: låt därför också män få förväntningar på att våga öppna sig och tala om sina känslor och kriser i livet utan att vara rädda för att tappa byxorna och sin “manlighet.” Och låt… för allt i världen båda könen få slippa superhjälte/ hjältinna – idealet, för det skadar oss alla och stressar inte sällan, med fokus på prestation… ihjäl kärleken i relationer.
Och låt oss oberoende av kön få vara HELA människor med tillhörande krackeleringar och de spår och sår som livet ger oss ! Det är för mig en sund feminism som naturligtvis gynnar och stärker respekten och förståelsen och … hållbarheten i relationer mellan män och kvinnor. Något som ju också får ett bra förebildsvärde för på barnen och gör dom tryggare i sin växande könsidentitet!
