Min orubbliga tes är den att vi befinner oss på olika plats inom geografin av den mänskliga utvecklingen, och det är en bra insikt att alltid ha med sig i bakfickan!

Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Jag tror att många av våra vardagliga missförstånd, konflikter och svårigheter att acceptera varandra skulle kunna undvikas om vi oftare tänkte på att vi alla sannolikt befinner oss på olika plats i vår utveckling och i vår framfart genom våra högst individuella liv där vi kämpar på med våra ofta, helt olika redskap.

Det här är en insikt, som inte sällan visar sig ha en stor försoningspotential, genom vilken vi kan få ett annat och större, från –  ovanperspektiv och då kan se och förstå “litenheten” i ovänskap, prestige och blockerad kommunikation. Och det är en seger att sträva efter tycker jag.

Men ibland har vi för bråttom i våra dagliga möten, eller så kan till och med våra förväntningar på varandras beteenden och åsikter vara så starka att de ibland kan leda oss in i en feltolkning som outredd sen kan dra vidare och växa till dumt och seglivat missförstånd.

Och det är inte så ovanligt, tycker jag, att det man själv inte på vis i världen förstår eller greppar om, det har nån annan fattat för länge sen. Och så är det ju i det mellanmänskliga att vi inte alltid, fast vi egentligen vill, når förståelse för varandras oförståelse. Och ibland orkar vi heller inte stanna upp i en extra ansträngning för att kunna mötas i en lyhördhet som lite mer på djupet, kan öppna upp för en förståelse som kan växa till en acceptans .

Kanske är det som är förstånd på riktigt, att förstå och acceptera att vi kommit olika långt med våra olika träningsuppgifter och varit olika ambitiösa med resultatet av våra prövningar. Och kan vi bara förstå det och ta och ge med samma varma, öppna hand i våra möten och acceptera varandras position i själva levandet, då tror jag faktiskt att vi sköter våra läxor precis som det är menat.