Vägen fram till förståelsen, försoningen och ett från hjärtat kommet förlåt… den kräver för att nå sitt mål, en del god vilja och ett prestigelöst samarbete mellan alla inblandade i en kontrovers!

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

 I dag tänker jag kring FÖRSONING, och det är inte första gången  jag vet…! Men jag tycker att det är ett så vackert ord med en för mig lika vacker betydelse, som dessutom bär på en LÄKEKRAFT av den kalibern att vi nog inte alltid kan förstå den betydelsen. Och visst är det så att ju mer vi omsätter det ordet i praktik mellan oss desto mer lyser det och ju vackrare och kraftfullare blir det! Och själva försoningen den sätter jag en bra bit före ett ofta schablonmässigt, i hast uttalat förlåt.

Många människor lever varje dag, ibland ett helt liv… i skuggan av gamla sunkiga, stelnade olösta konflikter och har då sorgligt fastnat i sin egen eller andras OFÖRMÅGA till att kunna närma sig försoningens mirakelkraft. Men…med lite god vilja går ju det här att vända och ändra på! Men då måste båda parter med klar blick våga se på en konflikt och på hur den uppstod och det är då inte att tappa sin stolthet eller förlora sin integritet!

Utan att, vill jag påstå, faktiskt snäppa upp sin MOGNAD flera grader, må bättre, göra gott och att i det större perspektivet faktiskt bidra till en bättre, och i stort som smått, fredligare värld…! Så man skulle kunna säga att varje konfliktlösning och när ovänskap och strid når fram till respekt och samförstånd, och när man har fattat VARFÖR det vänder… på sitt sätt är ett fredsarbete!

Och sen betyder det väsentligt mycket på hur lätt vi har att nå fram till en försoning och om vi verkligen vill och vågar FÖRSTÅ hur och varför en ovänskap, ett mellanmänskligt sår i en relation har uppstått, och framför allt att kunna se sin egen del i det hela. Och hur man då löser en sån här problematik det beror mycket på det där omtalade bagaget av liv och erfarenheter som vi alla med olika tyngd och lätthet bär på. För det är ju DÄR som vi har själva verktygen och dom ser förstås väldigt olika ut. Och det påverkas ju också av att varje individ har sin syn på den egna historien och det redan genomlevda, och utifrån det skaffar sig sina förhållningssätt till det och inte sällan har olika åtkomligt i sitt inre.

Och jag tänker… att det där med att försonas med sin historia är lite som att läsa en bok – HELA den boken och fast man kanske faktiskt inte är så sugen på att läsa, måste plöja igenom hela det manuset fullt ut medvetet ! Vars innehåll, våra handlingar, val och ageranden, kanske till alla delar inte alltid faller oss i smaken… men ändå göra det med öppna sinnen, reservationslöst – utan censur och ta innehållet till sig hur det än ser ut!

Tänka att VARJE blad i den här boken har SIN givna plats och SIN mening. Se SIN del i handlingen och kasta fullt ljus över de människor och djur man mött och nött under vägen, och inse att vi alla är ofullkomliga människor som inte alltid förmår att göra rätt. För vi är sannolikt resenärer på en färd mot utveckling och en bättre upplaga av oss själva. Och mot den bakgrunden kan vi kanske lättare arbeta för en välgrundad acceptans och genom DEN nå fram till den FÖRSONING som inte alltid behöver vara ett uttalat förlåt, men som kan ge access till ett rum  i oss själva där magi kan skapas genom ömsesidig förståelse, fred och sinnesro i både sig själv och i en annan människa.

Och där nå den försoning som för mig, mer än bara ett ibland ganska betydelselöst “förlåt,” kan öppna upp mot känslan av varaktig kärlek, vänskap och fred och som en bonus… tillfredställelsen av att ha gjort det här jobbet tillsammans! En bra försoningsprocess den går fredens ärende, har rena urkrafter i sig och kan med den förändra både liv och människor i en positiv riktning. Och ibland smitta av sig på annat och starta nya goda förändringsprocesser!