Ta dig en liten stund och läs det här… för jag tror många kan känna igen sig, och kanske medvetandegöra hur tidiga känsloupplevelser reser in i oss, stannar kvar och återspeglas i kroppsspråket och påverkar vår hälsa..!

 
.
Det där med kroppsminnet det är verkligt intressant tycker jag…. och genom livet och egna erfarenheter har jag utvecklat en viss blick för det här och jag kan underligt nog ibland tycka mig se på någon om kroppen bär på förträngda, inte sällan smärtsamma minnen. Kanske helt enkelt för att jag själv känner igen och vet hur det kan kännas…det är inte märkvärdigare än så.

Och det har hänt att jag kunnat hjälpa till att medvetandegöra det här och sätta igång en förlösande process hos en människa som varje dag, under kanske många år, burit på tunga bördor av förnekelser, rationaliseringar och låsta dörrar till dunkla minnesarkiv. Och att då få vara till hjälp tillhör något av det mest meningsfulla som jag hittills fått uppleva. Tacksamhet för det.

Jag hade nyligen ett samtal med en person som jag anat en del obearbetade livshändelser och blockerade känslor hos. Tillsammans spårade vi försiktigt upp en händelse i barndomen där känslor av bristande öppenhet, otydlighet och missriktad hänsyn från föräldrar, inför en mindre operation där barnet inte var förberedd på hur ont det skulle göra, och där känslor av svek och rädslor blev kvar i kroppen. “Skyddade” av en tidigt grundlagd kontrollkänsla och av rädslan för att möta de här känslorna igen, vilket också skapade en viss rädsla för känslouttryck hos både sig själv och andra överhuvudtaget.

Det är verkligen med gamla oförlösta, mer eller mindre traumatiska minnen som med “trollen”, vad nu dom än står för symboliskt, hos var och en av oss, att tar man inte fram dom och ställer dom på bordet, ser dom i ögonen och benämner dom med sitt rätta namn, så har de enastående förmåga att försvinna in i våra kroppar och bygger sen gärna bon djupt därinne… Och därifrån aktiveras de tämligen obehindrat när vi sen stöter på nåt som liknar och påminner om själva kärnan, känslosubstansen i en gammal, obearbetad händelse.

En doft, en stämning, ett tilltal, eller röst eller liknande scenarier och känslor, kan på ett ögonblick aktualisera ett “då” i ett “nu” långt senare… Det är inte svårt att förstå att det här kan föda och nära permanenta spänningstillstånd som i sin tur kan ge både psykiska och fysiska sjukdomar. Och inte minst påverkar det som är obearbetat våra livs – och relationsmönster och våra självbilder.

MEN… det positiva är när någon själv, eller med någon annans hjälp blir medveten om, och FÖRSTÅR de här klara, men ändå ganska komplicerade sambanden mellan hur våra starkaste känslominnen sätter sig i kroppen och det sen kan  utspelas ett samarbete mellan själen och kroppen. Och och hur det aktiveras av och till, genom våra emtioner som  kommunicerar och signalerar till oss genom spänningar och smärttillstånd eller oro och ångest. Vilket i förlängningen kan ge som somatiska och psykiska obalanser som manifesterar sig i sjukdom. För det är när DEN insikten når oss som man verkligen har nått själva KÄLLAN till det här, och först DÅ kan man börja bearbeta gamla känsloupplevelser och konserverade trauman och ta emot den inre sårläkning och läkning som själen – via kroppen… ofta väldigt länge ropat efter…! 

De här sambanden- och helhetssynen kan jag sakna i den traditionella sjukvården i dag, det har jag alltid gjort. Och jag tror att många som går omkring med diffusa, oklara, atypiska odiagnosticerade symptom skulle bli förstådda och hjälpta till lindring och bot om vi mer erkände de här sambanden och förklarade dom RUMSRENA och bjöd in dom i det ganska trångbodda, naturvetenskapligt enögda finrummet, där många symptom tystas med mediciner innan de spårats och följts ner till sitt egentliga rotsystem där det kan finnas förgreningar i både kropp och själ…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 kommentarer

  1. Det stämmer så bra allt du skriver, skulle vilja prata med någon som du, som verkligen kan formulera dig som vet vad det handlar om, tack för att Du finns❤️🙏🍀

    • Tack kära du för mig okända medmänniska! Vad glad, verkligt glad jag blir för din uppskattning! Du får gärna skriva till mig på min mejl:anndanell54@gmail.com, eller på messenger. Om jag kan ge dig lite stöd eller uppmuntran utifrån mina livserfarenheter är jag bara glad. Bli gärna min fb – vän så kan du ta del av mina inlägg där jag ofta skriver om relationer och allmänmänskliga problem och livets glädjeämnen!
      Varma hälsningar från mig, Ann Danell.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *