Det andliga flödet, det heliga Alltets vibrerande energier, ser jag som en ivrig, livskraftig fjällbäck,vars friska klara vatten aldrig kan sina, och som inte heller under några omständigheter låter sig hindras, eller stoppas i sin framåtrörelse. Och alltid hittar den rätt och fram till sina mottagare, och varje andlig leverans sker med överjordisk precision, precis då när det enligt den stora förenande kraften är tänkt att det ska ske.
Men jag har förstått att det i den andliga sfären inte längre existerar tid eller rum, de begreppen tillhör vår jordiska materiella utrustning och blir förstås både överflödig och betydelselös i andevärlden, där DÅ, NU och SEDAN, verkar ske samtidigt och OAVBRUTET… HELA TIDEN! Det låter minst sagt spännande och lite skrämmande, jag får nästan existentiell yrsel när jag tänker på det…! Men antagligen är själva jobbet för helhetens bästa, med alla super- verksamma energiers allseende ögon, som ska hålla reda på en gigantisk mängd av pusselbitar som ska lämnas till rätt adresser, det nav som allting snurrar kring. När de levererats ska de sen avkodas, “förstås” och användas av mottagaren, för att kunna hitta tillbaka till huvudpusslet i andevärlden, och där i förädlad form sen hitta sin avsedda plats.
Därför, kan vi naturligtvis inte ha några krav eller förväntningar på NÄR, eller OM våra högre vägledare och hjälpteam ska ingripa i våra liv och balansera upp våra livsplaner när vi gör våra dikeskörningar i tillvaron, och när livsplanen hindras i sin framkomlighet. Vi kan inte, och ska inte heller ha, tillgång till den “tidtabellen”. Och säkert har ett oräkneligt antal människor genom alla inkarnationer ibland, utifrån vårt jordiska sätt att mäta tiden, fått vänta både tusen år och mer på det under, det mirakel, som varje andligt svar på bön om hjälp och healing är. Medan den väntetiden i de högre sfärerna bara innebär ett mycket kort ögonblick, om ens det …. Så man kan förstå att vår brist på tålamod därför, aldrig kan bli relevant i förhållande till andevärldens förhållanden…
Och många av oss har nog i perioder misströstat då vi bett om hjälp när vi har behövt, och tyckt “att inget hänt,” och då blivit ledsen och besviken. Frustrerad, för att man inte riktigt har förstått att det förmodligen bara är den större bilden, den som vi inte kan, eller ska se som visar på vårt egentliga behovsläge, och när det är mest effektivt för helhetens bästa, att hjälpen eller stödet för självhjälpen, sätts in och når oss.
Men det händer då och då mirakulöst, att vi alla blir bönhörda och får healing och vägledning med nästan direktverkan, och det är så stort och så underbart, och man blir såååå tacksam! MEN hjälpen är alltid , när den kommer och om den kommer, ALLTID ett UNDER att vara stort tacksam för…!
Och huvudorden i livets villervalla, som jag ser det, är: TILLIT , TRO, TACKSAMHET och TRYGGHET för om man kan känna dem alla, så liksom befruktar de varandra hela tiden, för de hör ihop och är varandras förutsättning!
