Dagens inlägg, är skrivet och publicerat av mig Ann Danell. Och är en, som jag tycker motiverad repris med tillägget av ett sorgligt retroperspektiv på hur allvarligt en ätstörning kan bli, om den tidigt slår rot och särskilt i en känslig människa. Och jag hedrar med det minnet av den kvinna som var huvudpersonen i det här förloppet som jag här berättar om, och som jag nog aldrig någonsin kommer att glömma.
I en värld där pengar, som ger med mycket luft under vingarna, spelar den absoluta huvudrollen är det skrämmande lätt att glömma bort att det finns så mycket viktigt och allmänmänskligt här i livet som FAKTISKT är GRATIS och där pengar alls inte är inblandade. Och att hälsan den är för mig oberoende av allt annat… det viktigaste. Och det som berör den helhet av människan där psyket tillsammans med själ och hjärta är, som jag tror, den existentiella trio som först tar emot och initialt liksom “tar ställning,” till allt det som vi på olika sätt exponeras för under våra liv.
Och i förhållande till hälsa och ett bestående välmående kopplar jag direkt betydelsen av HELT OVÄRDERLIGA icke – materiella värden som inte KAN köpas för pengar, fås på recept (än så länge..) eller som man på inget sätt kan förhandla sig till eller vinna på Lotto…!
För några år sen kom jag att tillsammans med maken kunna hjälpa, en närstående fram till en viktig insikt. Jag är så tacksam och glad för att vi fick den möjligheten genom bra och djupa framväxande samtal där det uppstod en trygg plattform där den här personen äntligen vågade krypa ur sitt skyddande skal och kunde berätta om sina innersta tankar, föreställningar och vanföreställningar. Och om sin längtan och sin sorg och om hur en svår ätstörning med bakomliggande känslor av otillräcklighet och ångest tagit så många år av glädje ifrån henne.
Fram steg under våra samtal, i den här intelligenta fina sårbara kvinnan, nu mitt livet, den lilla flickan från barndomen och talade “med barnets röst”. Och många “då” från olika åldrar kom på besök och berättade om upplevda missförstånd, om krav och egna tolkningar och om en del social förvirring, och om de upplevda förväntningar som varit svåra att leva upp till för henne.
Gamla sår och en del obearbetat lades som en behövlig lättnad i våra händer och hamnade äntligen i ljuset. Det här kunde sen på ett nästan mirakulöst sätt leda till att den här kämpande människan kunde ta det steg framåt mot en självinsikt som under lång tid varit för smärtsam att nå och tidigare misslyckats, för henne. Jag bugar mig av tacksam för att jag / vi under den här tiden fick avlasta och hjälpa henne och för att jag fick så mycket hjälp “där uppifrån”.
Men… man kan inte alltid, när en sjukdom sen länge har fastnat i en människa, hjälpa fram till en bestående räddning. Och sorgligt nog så gick den här fina människan under tragiska omständigheter, några år senare bort alldeles för ung och är så saknad av sina barn och oss alla. Och vi hoppas innerligt att hon har det bra där hon nu är och har befriats från sina psykiska och kroppsliga smärtor. Ljus och kärlek över hennes minne.
