Vi går alla, som jag ser det, omkring med ett naturligt inneboende medicinskåp i oss, och här berättar jag om när jag en gång kunde öppna mitt så att en svår psykisk sjukdom kom till större insikt i en människa, men som senare så sorgligt inte orkade hela vägen fram till läkning

Dagens inlägg, är skrivet och publicerat av mig Ann Danell. Och är en, som jag tycker motiverad repris med tillägget av ett sorgligt retroperspektiv på hur allvarligt en ätstörning kan bli, om den tidigt slår rot och särskilt i en känslig människa. Och jag hedrar med det minnet av den kvinna som var huvudpersonen i det här förloppet som jag här berättar om, och som jag nog aldrig någonsin kommer att glömma.

 I en värld där pengar, som ger med mycket luft under vingarna, spelar den absoluta huvudrollen är det skrämmande lätt att  glömma bort att det finns så  mycket viktigt och allmänmänskligt här i livet som FAKTISKT är GRATIS och där pengar alls inte är inblandade. Och att hälsan den är för mig oberoende av allt annat… det viktigaste. Och det som berör den helhet av människan där psyket tillsammans med själ och hjärta är, som jag tror, den existentiella trio som först tar emot och initialt liksom “tar ställning,” till allt det som vi på olika sätt exponeras för under våra liv.

Och i förhållande till hälsa och ett bestående välmående kopplar jag direkt betydelsen av HELT OVÄRDERLIGA  icke – materiella värden som inte KAN köpas för pengar, fås på recept (än så länge..) eller som man på inget sätt kan förhandla sig till eller vinna på Lotto…!

 

För några år sen kom jag att tillsammans med maken kunna hjälpa, en närstående fram till en viktig insikt. Jag är så tacksam och glad för att vi fick den möjligheten genom bra och djupa framväxande samtal där det uppstod en trygg plattform där den här personen äntligen vågade krypa ur sitt skyddande skal och kunde berätta om sina innersta tankar, föreställningar och vanföreställningar. Och om sin längtan och sin sorg och om hur en svår ätstörning med bakomliggande känslor av otillräcklighet och ångest tagit så många år av glädje ifrån henne.

Fram steg under våra samtal, i den här intelligenta fina sårbara kvinnan, nu mitt livet, den lilla flickan från barndomen och talade “med barnets röst”. Och många “då” från olika åldrar kom på besök och berättade om upplevda missförstånd, om krav och egna tolkningar och om en del social förvirring, och om de upplevda förväntningar som varit svåra att leva upp till för henne.

Gamla sår och en del obearbetat lades som en behövlig lättnad i våra händer och hamnade äntligen i ljuset. Det här kunde sen på ett  nästan mirakulöst sätt leda till att den här kämpande människan kunde ta det steg framåt mot en självinsikt som under lång tid varit för smärtsam att nå och tidigare misslyckats, för henne.  Jag  bugar mig  av tacksam för att jag / vi under den här tiden fick avlasta och hjälpa henne och för att jag fick så mycket hjälp “där uppifrån”.

Men… man kan inte alltid, när en sjukdom sen länge har fastnat i en människa, hjälpa fram till en bestående räddning. Och sorgligt nog så gick den här fina människan under tragiska omständigheter, några år senare bort alldeles för ung och är så saknad av sina barn och oss alla. Och vi hoppas innerligt att hon har det bra där hon nu är och har befriats från sina psykiska och kroppsliga smärtor. Ljus och kärlek över hennes minne.

 

Det finns sjukdomar där man av utifrån sett, ofattbara, dunkla och mycket svåråtkomliga orsaker” slår på sig själv” och genom självdestruktivitet manipulerar och plågar sin kropp  och inte kan sätta stopp för att man inte ser samma bild av den som omvärlden. Och då en människas själv – och  – kroppsuppfattning förvrängs på ett för omgivningen ofattbart sätt. Det här är inget annat  än stor tragik för alla inblandade, och ibland tar sjukdomen ett järngrepp om någon och kidnappar hjärnan och kan hålla en människa fången under merparten av ett liv.

Bara den som följt en sån här mångårig kamp på nära håll vet egentligen vilket lidande, vilket inferno en stackars människas tillvaro då kan förvandlas till. Och  bara den kan veta hur oerhört svårt och komplicerat det är att kunna slå ner det stenhårda konserverade mentala motståndet, slå hål på vanföreställningar och nå en inkörsport och hållbar väg genom de här mörka, svårforcerade, sjuka landskapen i en självdestruktiv persons inre…!

Vi vet än så länge, tycker jag, ganska lite ur ett helhetsperspektiv om varför ett sånt här sjukdomstillstånd – en ätstörning, uppstår och ganska länge har man ofta lite förenklat dragit likhetstecken mellan Anorexi – hög ambitionsnivå och -“duktiga flickor”, vilket sannolikt är långt från hela den komplexa, säkert mångbottnade sanning som är sjukdomens egentliga orsak och kärna.

Och jag tror att man ska titta mer, betydligt mer på de faktorer som har med kulturell och social bakgrund att göra för det berättar en del om vår syn på varandra, på varandra och på oss själva. Olika faller den här påverkan ner i oss och blandas med våra grundpersonligheter och formar sen med varierande beständighet den bild av hur vi vill vara, hur vi är – och hur vi vill bli och hur vi ibland vill förändra oss.

En del medfödda personlighetsdrag kan tror jag, både utlösa och förstärka såna här sjukdomar och då är förstås grundförutsättningen att man ser dem och förstår det synsätt som kan följa med det. Och då är det NÖDVÄNDIGT att  behandla efter den vetskapen, vad gäller just ätstörningar och psykiska sjukdomar.

Sjukvården kan inte behandla alla med varaktig framgång. Och det är väldigt bra om man först fått hjälp att städa och sopa rent i gamla emotionella förråd i samspel och respekt med den som är sjuk. Och så MYCKET handlar om kunna få den personen att känna fullt förtroende, trygghet och tillit till den eller de som vill hjälpa till. Med sin kapacitet och med de “mediciner” som kan skapa förutsättningar för en stadig utveckling mot att bli frisk, “hel” städad och nytankad med ett bra och friskt mentalt bränsle som bär framåt på riktigt!

Alla levande varelser, djur och natur har sin verktygslåda och sitt medicinskåp och har det med från början och så är det också med alla oss människor! Och jag tror att vi i viss mån är specialiserade och har våra särskilda områden där vi bäst kan hjälpa , verka och hela. Och allra bäst och som starkast blir vi ALLTID när vi jobbar utifrån – genom – och med en sann medmänsklig kärlek och välvilja!

Vi lever våra år och dagar oftast ganska omedvetna om den här gåvan som de inneboende medicinerna och healinggåvorna egentligen är, och vi vet inte alltid att en medkännande blick, ett vänligt ord, ett lyssnande samtal och en stunds uppmärksamhet kan vara rena hälsoboosten och vitaminkicken för den som är sjuk, ensam och förtvivlad.

Och det här kan bli en betydande del i en insikt som går före vård och behandling och som ibland kan bli själva fröet till en förändring. På djup och bland lager och gamla härvor av obalanser och snedbelastningar i tankar och bland emotioner och orsaker och sammanhang…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *