Jag går verkligen igång på alla cylindrar i mig av hela det vänliga språkets alla uttryck och nyanser, och absolut oberoende av vem som står för leveransen!

Ett nytt inlägg skrivet och publicerat av mig Ann Danell.

Jag är nog på flera sätt en sån där arkeologisk kvarleva som gillar de gamla dygderna och gärna ansluter mig till dom. Jag trivs med att vara bland vänliga energier och bland människor som representerar och förstärker det suveräna kraftfältet. Och jag försöker själv, så gott jag kan och efter min förmåga, att sprida vänlighetens GULD, denna gamla, som jag hoppas, odödliga DYGD.

Jag går i gång på alla cylindrar i mej av hela det vänliga språkets alla uttrycksformer och nyanser, och naturligtvis det oberoende av vem som står för leveransen! Blir som ett barn på julafton och så himla glad och tillitsfull av alla som menar väl och som vågar stå för det, och utan någon omskrivning visar det! Så pass faktiskt… att jag nog genom åren utvecklat som ett beroende av vänlighet. Ett ganska ofarligt sådant i förhållande till många andra beroenden, kan man tycka.

Men hur som helst… om jag INTE får, eller själv får ge, lite av en daglig dos i utbytet med en trevlig kassörska i affären, ett leende “på stan”, kanske några goda mänskliga tankar i en tidning, ett fint och fredligt vardagssamtal med någon. Eller om jag fär lite healing av en TV- glimt där en beundransvärd människa ger en hoppfull motbild av den annars ganska deprimerande omvärldsanalysen, så får jag faktiskt, typ lite abstinens. Men det är inte så att jag bli våldsam eller så, det ska för säkerhetsskull klarläggas hihi…!

Och så undrar jag fortfarande varför en del människor tycks befinna sig som i krig med omvärlden och relativt ofta har en negativ FÖRHANDSINSTÄLLNING till mycket, och frontar med som taggarna permanent utåt… omotiverat beredda till försvar och angrepp, merparten av sin vakna tid ? Och hur orkar dom…vill jag tillägga?

Det är som vore det vissa människors näring och DRIVMEDEL att bråka och göra andra ledsna och upprörda? Det borde bli en kraftig höjning av priset på DEN “bensinen” tycker jag och det kan gärna bli ont om den typ ransonering…! Och banne mej om det inte är risk för att såna ilskna konfliktberoende människor i dom svåraste fallen, faktiskt imploderar av sina egna aggressioner.

Vreden har förvisso sin plats och sitt berättigande i våra liv, det har den visst det, men det är med den som med så mycket annat som kan doseras och kontrolleras. Det gäller att veta NÄR och hur mycket, och med vilken kraft… man ska ge i från sig det och om det verkligen är motiverat och finns skäl till det!

Och blir man allt för slapp i truten och sin ilskemuskel så är risken nära nog uppenbar… att det går INFLATION i den här vreden. I takt med den värdeminskningen magrar pregnansen i vreden och effekten bleknar och folk slutar lyssna eller blir själva på en skala, allt ifrån rimligt arga, rasande eller rent förbannade.

Och det kan få vådliga följder eftersom en ilsken person då måste bli ännu mer “tydlig” och då ofta skriker högre i tron att bli respekterad! Vilket kan bli ett ” miljöproblem” för omvärlden.

Så jag håller med filosofen Aristoteles som levde för ett bra tag sen… på 300 – talet f. Kristus, närmare bestämt, när han propagerade för dygd – etiken, och menade att om vi använder våra goda egenskaper och gör det för det känns bra, så återkommer effekterna av det i oss själva – förstås…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *