Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Den här tanken, som föddes ur en del försök att kunna begripa det till synes obegripliga inför min egen pappas våldsamheter, kontra den osäkerhet och de rädslor som jag som liten så motsägande under korta ögonblick såg i honom. Den kom till mig så starkt när jag som 37 -åring en höstdag i mitt “gamla” liv i mitt Målilla, satt och skrev dikter som skulle vara med i en lyriksamling.
Den här dikten hade antagligen något att säga till omvärlden för den kom med i boken, och när jag fick inspiration till den så vad det som jag såg det här mönstret som jag kände igen från min pappa. Och som jag tror kan vara bakomliggande i en del våldsamma egentligen rädda, osäkra och otrygga män som vill vara coola och macho och med det en “riktig karl, men inte vågar släppa taget om den manliga könsstereotypen.
Och jag tyckte mig se en förståelse för hur vreden och ibland rena ondskan, kan vara rädslans FÖRTRUPP och det skydd som många män söker i det och hur farligt det kan bli. Och särskilt när obearbetade och oförlösta, aldrig erkända rädslor för så kallad manligt otypisk “svaghet”.
Men vi är ändå bortom att vara ett kön, alltid MÄNNISKOR och famlar ibland som i blindo för att skydda oss. Och det finns naturligtvis också finns kvinnor, om än så länge betydligt färre än män, som av rädslor och ångest, maktlösa flyr in i våld och vrede och använder det som ett skydd och vapen. Och här nedan kan du läsa min dikt som kom till mig ung i världen.
RÄDDA MÄN
Rädda män är de som ofta startar krig i sitt inre, och med darrande läpp och gråten i halsen och ännu inlåsta i barndomens garderob,
söker de som försvar strid och konflikt i sin omvärld.
Ofta känslomässigt oförlösta, ibland tidigt missförstådda
och tystade.
Redan som små av fäder givna, den av SINA fäder,
ärvda stympade mansrollen.
Som sen förstenad, utan att bli genomskådad gått vidare i dem.
Rädda små pojkar som växer upp med som en rustning
mot så många instängda rädslor.
Tidigt höjer de inlärt en knuten näve som ett vapen, “för så gör en riktig man”, och ser i det ett skydd mot allt.
Det här är de barn som från början lärt sig att förakta svagheten
och tidigt krigar mot den i sig själva.
Inte sällan, tidigt förlorade till en konstruerad grandios självbild utan egentlig grund.
Så många rädda män som unga i livet konverterat till hårdhet och vrede.
Och som aningslöst anslutit sig till den arme´ som egentligen är RÄDSLANS förtrupp,
och blir en livslång vapenföring i vredens och ondskans tjänst.
Om… de inte utmed livets väg har turen att möta en kärleksfull motkraft som kan avväpna det tunga, farliga vapen som blockerade, tidiga djupa rädslor kan förvandlas till.
Ann Danell 1991
