Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig Ann Danell.
Apropå hur vi reagerar och responderar på oro i världen och när krigets lågor som nu bränner inte så långt ifrån oss.
Tänk… att den psykiska ohälsan enligt statistiken (faktakälla hämtad ur programmet Historieätarna) faktiskt gick ner bland folket under andra världskriget när det var ofred i Europa och inte långt från oss! Och detta i en tid med ransonering och inskränkningar och påtagliga förändringar i vardagen, plus en stor oro för att anfallas. Dessutom var tydligen inte vår militära beredskap så god som den dåvarande statsministern Per – Albin Hansson med god vilja, ville lugna folket med.
Livet och vardagen rullade ändå på och människor anpassade sig efter en betydligt mindre ram och kämpade på. Dom gladde sig och satte värde på det enkla lilla och så mycket av maten var surrogat och utblandat med allt tänkbart möjligt. Och man kan förstå att den då sällsynta njutningen av en kopp kaffe gjord på enbart “redia” bönor, var himmelsk!
Folket mådde alltså i det stora hela mentalt bättre än före kriget och var trots allt hoppfulla, och dom höll ihop och särskilt kvinnorna som tillfälligt fick hoppa in i männens jobb när dom blev inkallade…! Och det var nog i sig en humörhöjare och boost för självkänslan. Och jag tror, men bara tror…att det i många delar skulle kunna förklaras med att betydligt färre människor då var bortskämda och hade en kortare tankebana fram till full existentiell närvaro och tacksamhet, och till dom stora eviga frågorna.
Eftersom den materiella villfarelsen för dom flesta då inte stod inte i vägen och förblindade inför dom “små” sakernas betydelse. Och vi var förmodligen inte lika inbillat odödliga som nu! Och frågan blir då om överflödskulturen verkligen har gjort oss tryggare och mindre sårbara, egentligen..?
Visa
