Människan är verkligen en intressant och mångbottnad varelse som ibland dealar med sig själv, och då kanske ovilligt lever upp till normen och en motsägelse, som kan leda till ett självsvek

Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig Ann Danell.

Vi människor är ju i grunden flockdjur och i den uråldriga starka överlevnadsinstinkten ser vi nog omedvetet, som en trygg och okomplicerad trygghet som evolutionen givit oss. Och det som så länge var en ren fysisk överlevnad handlar för mång av oss numera betydligt mer om social “överlevnad” och om en viss förväntad anpassning  för att inte vara för avvikande. För det kan ibland bli både irriterande –  och till och med provocerande, för omgivningen.

Och i det här sociala mönstret motsäger vi ibland oss själva och sviker den vi egentligen är och vill vara och spelar då inte sällan ett dubbelspel.

Och jag undrar om betydelsen av att vara en fri och oberoende självsäkert  – självgående individ, någonsin haft en större status i samhälle än nu…? Och det är i väsentlig mening bra och verkligen inget fel – utan en positiv mänsklig utveckling som stärker oss och bygger ett bra samhälle. Om det inte slår över i ett ego – kultur för då får det förstås motsatt effekt.

Det här skapar en del paradoxer när vi ändå och fast vi egentligen inte vill, kopierar varandra rakt av i så mycket med hur vi gör och ser ut, och hur vi pratar och uttrycker oss. Och att vi länge tillsammans, som ett exempel bland många andra, kan hålla liv i populära uttryck och ett värderingsord som till exempel “sjukt” och använda det på ett ofta motsägande sätt och det ändå behåller sin status.
Och vi aktar oss en del för att inte komma dragandes med något gammalt förbrukat uttryck, som DÅ “en gång” var ett hett  ord, vars kraft har avklingat, för vi  kan tycka att det är töntigt hur slagfärdigt det än gång var.

Och det är, tycker jag som om ambitionen att vilja följa sin egen uppfattning och våga sticka ut, blir till en ängslighet som tycks stå i konflikt med oron för att avvika från rådande trender och det förväntade. Och vad är väl det, om inte ganska dubbelt och motsägande…? Och man kan fråga sig ibland, VEM man egentligen själv VILL vara och om man är beredd att ibland faktiskt “sticka ut” och med det följa sina egna val och vägar.