I det att återvinna, ligger det på bred front många vinster, och det kan också gälla kraschade relationer där glöden för en nytändning kan finnas kvar i askan efter stora tragiska kärleksbränder och många tårfyllda affekter!

Ett nytt inlägg producerat av mig, Ann Danell.

Man blir glad över att märka att begreppet ÅTERVINNING nu på riktigt tycks ha  landat i våra hjärnor och att vi har förstått meningen med det hela och tar det på allvar. Och jag tror att de allra flesta nu också förstår att det var hög tid och nästan försent… att vi äntligen fattade vilka möjligheter till  “på -nytt födelse” och återbruk som ligger i många av våra saker och bruksföremål, och hur välgjorda och medvetet tänkta för att hålla länge, som särskilt det lite äldre av våra saker och ting så ofta är.

Så nu bör vi, tycker jag, vara kloka och balansera vårt förhållande till den luriga materialismen och alla frestande quick fixar som hör till den, men behöver naturligtvis inte för den skull ha tråkigt och leva som asketer. Men se till att vi inte slarvar bort vår trohet till det breda återbrukskonceptet som ju kan omfatta betydligt mer än sopsortering. Och att vi  inte tröttnar eller slarvar och blir otåliga, för att vi av gammal förväntan inte ser en tydlig vinst och ett konkret resultat. Vilket vi ju på kort sikt inte kan vänta oss, för det kan rimligen inte visa sig annat än undan för undan och i det längre loppet.

För de skador som överkonsumtion och nedskräpningar, alla plaster, gifter och kemikalier som våra moderna livsstilar har orsakat, är skador som ju påverkar så mycket annat och inte minst vår egen hälsa och naturens – och djurens välmående. Och kan nog kan ta lika lång tid att återställa som det har tagit att orsaka det i klimat och naturmiljöer och i människan.

Och ungefär, tänker jag…lika länge och med samma helhetstanke som för oss  människor när vi med siktet inställt på hållbarhet ska återhämta oss efter en djup utbrändhet, när vi ofta länge försummat vår psykiska och fysiska hälsa och bortsett från eventuella samband och orsaker och blundat för hur det faktiskt ser ut i våra liv och på våra arbetsplatser!

Jag hoppas att återvinningstankarna fastnar i oss och får oss att vidga synsättet så vi kan praktisera tidlösa tankar och bruk från förr och mer återanvända all den kunskap som kommer från äldre tider väl beprövade av människor som levde före oss. Det är en tribute till de människorna och en bra hjälp för kunna att rädda klimatet och miljön – hela jorden helt enkelt!

Och vem vet… kanske att återbruk – och att ta tillvarata “gammalt material” också kan spilla över på synen på äldre och åldrandet, coola ner ungdomsfixeringens heta framfart och stoppa åldersföraktet. Och med respekt inkludera det naturliga åldrandet i synen på tidens ostoppbara gång, och med det uppvärdera de unika erfarenheter och kunskaper som så många äldre faktiskt har, och som förtjänar att just återanvändas och hedras!

Och möjligen kan återbrukstanken också göra oss mer motiverade att oftare stanna upp i händelseförloppet och i rättan tid, faktiskt kunna “laga det som lagas kan” även när det gäller våra kraschade relationer! Resa oss över våra affekter och frustrationer och se över våra amorösa hus och om möjligt… i askan efter känslobranden kunna vaska fram den glöd som efter en vidare efterkänning, kanske ännu finns där nånstans… och med det och lite tålamod ÅTERVINNA kärlek också!